Jazzhands

En stilla vind

ballonger
Just dag kände jag en liten vind av hemlängtan. Tanken på höst på Södermalm, ta ut en plåt med rostade rotfrukter ur ugnen.

Vi gjorde ingenting igår. Han köpte en cronut till mig till frukost. Efter den blev jag däckad, precis som förra gången jag åt en donut vid halv tio på morgonen. Gick runt och gäspade och tog tupplurar återstoden av dagen.

Förutom när vi åkte och handlade mat. Jag känner samma nostalgi för storhandlande som när jag får börja julpynta. Det är en längtan efter något jag aldrig helt och hållet upplevt men fortfarande hoppas. Gillar tanken på det trygga lilla hushållet där man bockar av matvaror på en lista. Och tanken på en jul som i Disneyfilmerna med julkort på rad och ljudet av en nötknäppare.

Ändå blåste den lilla vinden av hemlängtan rätt igenom mig. Jag somnade, drömde om en gammal relation, en som känns så pass avlägsen att jag tvivlar på att den ens funnits. Jag drömde att jag låg bredvid honom i sängen, vaknade och såg honom där och tänkte “men dig är jag ju inte alls kär i, hur kunde jag tro det?”.
Metainslaget sedan när jag slog upp ögonen och fotbollskillen ligger där. För ett förvirrat ögonblick tänkte jag “Gud, alla mina känslor är försvunna” innan morgonrebooten av hjärnan satte igång. Och innan han sa att han skulle köra iväg till donutbutiken och köpa cronuts.

Men känslan satt i. Den som smakade lätt trötthet och ensamhet. Den är inte alls stark, den tar inte över någonting. Men jag längtar hem till mitt mintblå kök, höstvindar som gör öronen kalla och att kunna spontanfika med en vän.

Etiketter None

  • Lotta Losten, 12:26 am October 17, 2016:

    Tänkte samma igår. Saknar spontanfikor som på något vis känns så typiskt för livet i Sverige. Det enkla och okonstlade. Saknar hösten.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen