Måste minnas detta, måste minnas känslan. Att möta min egen Kalifornien-man vid Arland Express en halvtimme innan festen började (sommarjacka, skjorta under, inga vantar eller ens halsduk), att komma till festlokalen och se den alltid så pålitliga och varma Linnéa ha styrt upp i min frånvaro med pyntet på plats och den kalla ölen på rad.
När gästerna började komma, doften av blommor och en plötsligt växande hög med presenter på ett bord.
Måste minnas detta.
Värme, 100% värme bara. Komma för min skull, kramar och fina meddelanden på kort. Tack för att vi är vänner, så fint att du finns och jag saknar våra samtal. Middag är bokad till ett datum i januari. Alla de korten.
Jag vill också minnas känslan av att vakna på söndagen. Ännu oöppnade paket kvar och att få duka upp frukost med rejäl svensk limpa till Kalifornien som dricker juice med lätt jetlagad men glad blick.
Igår rundade vi av allting med att gå på hundmässan och prata/fantisera om vår hund som vi vill ha. I en fantasi men i en tänkbar men inte helt realistisk verklighet. Det gör mig ingenting, fantasin är lika viktig för mig i just det här fallet. En hund är ett annat åtagande än, säg, en resa. Och vår nya favorit är affenpinschern som i vår gemensamma fantasi redan bor hos oss i Kalifornien och heter Buckets. Vilken present. Så underbart att vara 40.

• Postad 2016-12-05
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None