Jazzhands

Dröm vs vaken (och ibland båda på samma gång)

rains
Riktigt maxad natt beträffande ouppklarade avsked. Pappa, killen med kalufsen och mannen som var för ung i en och samma dröm. Vaknade helt utmattad. Hade en liknande dröm för två år sedan: pojkmannen försökte nå mig, vi kunde inte nå varandra (rent fysiskt alltså, telefoner gick sönder osv) och när vi väl gjorde det så var det med glädje och längtan.

Vad är grejen med dessa drömmar? Jag äter frukostmacka och dricker te med en tanke om att man kanske ständigt omformulerar sig. Man kanske skriver om förhållanden med människor hela tiden och det undermedvetna försöker mest bara hänga med.

Nu skriver jag under på den korrade och reviderade versionen av mitt liv som det är nu: jag är i en distansrelation med en helt vanlig kille, en man. Som bor på andra sidan världen. Och vi pratar på allvar om huruvida han ska kolla på en större lägenhet, en med en uteplats så att vi kan ha en hund där. Den ska heta Eddie, eller kanske Bob.

Så den reviderade och slutkorrade versionen av det aktuella kapitlet går väl egentligen ut på att vad som än hände så blev det så här.

Alltså, vad som än var och vem som än fastnat i mitt hjärta så ledde det hit. Nu korrar vi och det undermedvetna hänger med: smärtor, farväl och sorger. De är över nu, vi skakar hand med dem och ger dem frid. Och de dyker upp i drömmen i ny skepnad: den som vill mig väl.

  • Postad 2017-01-15
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: 3

Etiketter None

  • En tant, 6:52 pm January 15, 2017:

    Freud är inte så dum (även om dissad av nutida unga feminister) så jag noterar att du skriver “distansrelation”, nope, du är i en relation med en bra karl på andra sidan jorden, hojtar jag från fåtöljen bredvid divanen. Själv drömmer jag ofta om natten om en död gammal lebeman till älskare – libidon, libidon. Lite skrynklig sorg i det. Men glad över mitt liv idag.

  • Jazzhands, 8:43 pm January 15, 2017:

    Detta gör mig intresserad såklart! Och ja, Freud är inte så dum alla gånger. Inte Jung heller för den delen.
    Men det som väcker min nyfikenhet här – lebemannen, dyker han upp i samma form i varje dröm? Alltså, är er relation i drömmen densamma hela tiden?

  • En tant, 8:58 pm January 15, 2017:

    Vi är alltid så nära i drömmen, samma relation, aldrig någon ändring. I verkligheten, då för trettio år sedan, var vi nära men oerhört långt ifrån, intellektuell nonstarter för min del men en varm egoist som lärde mig älska min döda frusna kropp. Han har varit död i femton år, mycket äldre än jag. Vackert minne. Han hade en fin baryton också som murrade mig till sömns. Jag tycker om att vakna med drömmen faktiskt.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen