Idag var en sån där dag då hjärtat svämmade över. Det är klart att allting känns lite extra nu när man börjar packa ihop för den här gången. Även om det inte är farväl (för det är det inte) är det ett hej då, om än tillfälligt.

Han var ledig så han körde oss längre upp på kusten, mot norr, och där såg vi en massa sjölejon. De hänger där varje år. Först är de ute till havs i tio månader, sedan kommer de upp på land. Hanarna slåss och sedan är det dags för kopulerande. Sedan föds ungarna och hanarna tackar för sig och drar ut i havet igen.
De sjölejon som ser uppspolade och halvt döda ut är ungarna som nu vuxit en aning men fortfarande inte lärt sig simma och jaga fisk så pass bra att det ska ut i havet på ett tag.

Det är så mycket med naturen som fascinerar mig. Från hanar som slåss till att man befinner sig till havs och bara jagar och äter i tio månader för att sedan, via våld, se till att föröka sig.

Vi åkte vidare till den lilla kuststaden jag gillar som heter Cambria. Den består egentligen bara av en huvudgata men den är gullig, det är fullt med hundar där och knarriga gamlingar i antikaffärer. Där gör jag alltid fynd. Eller, nej, det gör jag inte alls eftersom de vet att ta betalt och har grov koll på att det är “mid-century”-grejerna som folk som jag är ute efter. Men jag hittade några till halvtackiga turisttallrikar att sätta upp på väggen hemma. Och den tredje dyra, mintgröna jadeite-bruken i vår samling. Nu har vi tre.

Jag köpte två för kanske ett år sedan. Det står FLOUR och GRITS på dem, de är oerhört vackra. De är också dyra och ömtåliga så jag frågade om de kunde bo här en stund och han sa ja.
Numera hör de hemma här, en del av inredningen och de är fyllda med mjöl och makaroner. Nu är tredje burken på plats (“CEREAL”) och trion är komplett. Han säger att de ser så vackra ut där på bänken och att vi borde ha hundgodis i GRITS när vi skaffar våra hundar.

Ja, en sån där dag då hjärtat svämmar över. När någon gör saker för en, tar med mig på äventyr, för att göra mig glad. För att man vill.
När planerna är självklara, inte bara drömmar. Som fyller sin funktion förstås, de med.

I en affär såg han en grå sweatshirt med en cyklande kanin på och jag köpte den till mig själv. Han pekade på den, sa att det såg ut som något jag skulle gilla och han hade ju rätt.

Såna saker. Hjärtat.

• Postad 2017-03-23
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None