Jazzhands

Lugnets höjder


Plötsligt är jag helt slut. Flyttat möbler, gått på kräftskiva, sprungit upp och ned från tvättstugan, bakat kladdkaka och sockerkaka, tappat kladdkakan i golvet och behövt baka en ny. Men äggen, sockret och vetemjölet var slut (jag som hi-fivade mig själv för att det räckte så precis). Fick springa till affären, handla, baka medan jag torkade golvet. Hann städa badrummet också innan gäster kom.

Nu är jag slut.

Gäster och kakor och tårtor senare är jag totalslut. Jag skulle läsa igenom det layoutade och “satta” manuset eftersom det går till tryck i veckan. Men jag är för slut. Jag har morgondagen på mig också.

Jag skulle göra annat också. Ringa mamma, bära upp saker på vinden. Jag ställde klockan, vaknade tidigt och kunde inte somna om. Jag har börjat hosta och det bränner lite i bröstkorgen.

Jag lämnade kräftskivan först av alla i vanlig ordning. Hur orkar folk vara uppe? Är man vaken längre när man dricker alkohol? Jag trodde man blev slö av sprit.
Jag är glad att jag blir bjuden. Inte bara “trots” att jag inte dricker utan också för att åren går, konstellationer ändras. Jag minns när en ung valp krossade mitt hjärta med sin osäkerhet och hans vänner ringde och tog farväl även de. “Ja, det blir ju konstigt om vi skulle fortsätta ses…”. Som ett helt litet tåg av farväl, som på en begravning.

Men mogna människor resonerar inte nödvändigtvis så och jag får fortsätta komma på kräftfest trots att det var en hel generation sedan jag och A var ett par.

Jag är så trött. Ligger på soffan, har tänt ljus och älskar min lägenhet och det nya parkettgolvet. Ja, jag fick parkettgolv medan jag var bortrest. Bar in alla möbler, kånkade och stod i, från köket igår. A kom över och hjälpte till. Det är inte sällan jag skänker en tacksamhetstanke till vem som nu sett till att vi finns i varandras liv, och dessutom bor grannar. Jag bävar för dagen då han flyttar.

Jag är trött. Gästerna frågar om jag är nöjd med min resa. Tja, det är jag. Det bästa var att jag fick ytterligare en närhet till Emily bekräftad. Av de tre systrarna ligger hennes temperament mig närmast. Eller nej, det är inte riktigt sant. Jag är nog stoisk och tålmodig som Anne. Men Emily, liksom jag, tyckte om att baka och pyssla i köket. Hon var som lyckligast när hon fick dona. Detta visste jag inte innan och det gladde mig att veta.
Jag har heller inte Emilys vrede men jag tror och hoppas att jag har hennes integritet, hennes sinne för trofast kärlek till de nära, hennes matter-of-fact-inställning. Sedan önskar jag förstås att jag hade hennes gudalika berättarkänsla och fantasi. Men det är det väl bara någon vart hundrade år som lyckas med.

Etiketter None

  • Ulrika, 10:09 pm August 27, 2017:

    Hur beskrivs Charlotte? (Jane Eyre är min favorit.)

  • Jazzhands, 8:37 am August 28, 2017:

    Alltså vilket mästerverk Jane Eyre är! Charlotte var å ena sidan den bossigaste och bryskaste av dem med grova tendenser till snobberi. Men hon var ju också den drivande i familjen som såg till att det faktiskt skrevs, producerades och skickades till publicister. Hon hade extremt dålig syn, bar tjocka glasögon och hade näsan långt nere i sina papper. Hon bar huvudet högt, helt klart.

  • Ulrika, 1:53 pm August 28, 2017:

    Vad kul med lite historia bakom! Tack!

    Jag är nog ingen Charlotte. 😉

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen