Jazzhands

Ett eko från det undermedvetna

Drömde ytterligare en variant på pappadrömmen som jag drömt regelbundet i tio års tid nu, sedan han dog. Den som alltid handlar om att han ska iväg på något helt omöjligt uppdrag som alla, inklusive han själv, vet kommer att sluta dåligt. Som att dyka ned till “havets botten” utan dykarutrustning eller något annat idiotiskt. Jag gör allt för att förhindra det men det slutar alltid med det oundvikliga.
Drömde en ny variant denna gång, så jobbigt verklig att känslan sitter i fortfarande: han “var tvungen” att åka i en bil av typen van genom ett krigsdrabbat område och “skjuta alla fiender.” Alla, inklusive han själv, visste att ingen skulle komma levande ifrån något sådant uppdrag. Ändå var han tvungen att åka.
I drömmen ringde jag advokater och frågade om han kunde häva detta jobbkontrakt, detta löfte. Jag gjorde allt för att försöka förhala eller hitta alternativ. Jag sa “men om du vägrar…då blir det fängelse, men det är väl bättre än att du blir skjuten?”. Men förgäves. Jag såg honom åka iväg och visste att han inte skulle komma tillbaka någonsin.

Känslan, som sagt, sitter i fortfarande.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen