Jazzhands

Ett eko från det undermedvetna

Drömde ytterligare en variant pÃ¥ pappadrömmen som jag drömt regelbundet i tio Ã¥rs tid nu, sedan han dog. Den som alltid handlar om att han ska iväg pÃ¥ nÃ¥got helt omöjligt uppdrag som alla, inklusive han själv, vet kommer att sluta dÃ¥ligt. Som att dyka ned till “havets botten” utan dykarutrustning eller nÃ¥got annat idiotiskt. Jag gör allt för att förhindra det men det slutar alltid med det oundvikliga.
Drömde en ny variant denna gÃ¥ng, sÃ¥ jobbigt verklig att känslan sitter i fortfarande: han “var tvungen” att Ã¥ka i en bil av typen van genom ett krigsdrabbat omrÃ¥de och “skjuta alla fiender.” Alla, inklusive han själv, visste att ingen skulle komma levande ifrÃ¥n nÃ¥got sÃ¥dant uppdrag. ÄndÃ¥ var han tvungen att Ã¥ka.
I drömmen ringde jag advokater och frÃ¥gade om han kunde häva detta jobbkontrakt, detta löfte. Jag gjorde allt för att försöka förhala eller hitta alternativ. Jag sa “men om du vägrar…dÃ¥ blir det fängelse, men det är väl bättre än att du blir skjuten?”. Men förgäves. Jag sÃ¥g honom Ã¥ka iväg och visste att han inte skulle komma tillbaka nÃ¥gonsin.

Känslan, som sagt, sitter i fortfarande.

  • Postad 2017-09-11
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen