Jazzhands

Kroppar


Det tråkigaste med att åldras är att åldras. Huden börjar hänga, rumpan blir platt. Man blir andfådd, man tänker att man måste börja träna. Man skär sig på brevkniven och det lilla, lilla jacket tar två veckor på sig att läka. Huden tar tid på sig, kämpar på och når inte hela vägen fram. Förr om åren tog samma sträcka bara ett par dagar.

Hur orkar folk hålla sig smala och fit? Mammas väninna, en dam med käpp men pigga ögon, om än vattniga, säger åt mig att jag måste pensionsspara. “En dag står man där.” Jag säger att jag pensionssparar, hon säger “Ena dagen jobbar man, förstår du, nästa…” och så pekar hon på käppen för att visa att en dag vaknar man upp och orkar inte ta sig fram.

Nu är jag inte i pensionsåldern men väl medelåldern. Usch. Jag avskyr att vara i medelåldern. Jag avskyr att åldras. Jag avskyr att veta att kroppen förfaller. Jag går på synundersökning på morgonen och optikern föreslår att jag ska köpa läsglasögon, såna där som finns på bensinmackar och lågprisvaruhus.

En gång tänkte jag att det aldrig ska hända mig. Jag tänker vara uppmärksam på minsta ålderstecken och bekämpa det skoningslöst. En rynka, den zappar jag med kniven eller botox eller vad som nu kan göras. Inga rynkor på våra gator. Ropen skalla.
Jag borde få någonting för att jag aldrig rökt, druckit och alltid lagt mig i tid. Någon slags payback borde man få. Sedan var det det där med depression och oro så de kanske tar ut varann. Men ändå. Något borde man väl ha för att man började tidigt med a-vitamincreme.

Hur orkar folk hålla sig smala? Jag äter inte mer på något sätt och ändå går vikten upp, upp, upp. Allt sätter sig på osmickrande platser som mage och lår. Inte rumpa inte, nej då. Där kör vi platt. Medan magen putar som på värsta grosshandlarn.

Men gå på gym då.
Men ät mer grönsaker.
Acceptera att åldrande är vackert. Rynkor betyder erfarenhet.
Drick massa vatten.
Meditera.
Framför allt: sluta klaga.

Okej, då gör jag väl det. Sluta klaga alltså.

Etiketter None

  • Cecilia, 2:15 pm October 16, 2017:

    Håller så mycket med om värdelösheten med åldrandet. Har fått små små påsar under ögonen helt plötsligt, och sovstrecken går bort lagom till eftermiddagskaffet.

  • Victoria, 4:54 pm October 16, 2017:

    46. 46 år och jag älskar pondusen, klokheten, erfarenheten och jaget men HATAR kroppens förfall. Cyklar omkull o knät läker inte, kinder som börjar hänga (wtf?) hör inga syrsor o kan inte läsa på armlängds avstånd. Fy fan.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen