Jazzhands

Vänner och fiender

Det är oerhört trist att lyssna på folks drömmar, jag vet. Men jag tycker denna var anmärkningsvärd.

Bakgrunden är i två delar. Den lite längre är att jag hade en vän i LA som inte ville vara vän med mig längre. Helt okej för min del, man ska inte vara vän med någon som inte vill vara med en. Synd, såklart. Och trist. Men där finns inget att säga eller göra. Det är ju aldrig en förhandlingssituation när någon vill göra slut med en.
Jag har tänkt på henne ibland, jag är långt ifrån den enda hon kastat ut ur sitt liv. Hon använder ord som “negativitet”. “Jag behöver inte den sortens negativitet i mitt liv” kan hon säga när hon förklarar varför någon person nu blivit avklippt.

Hon är den mest negativa person jag känt.

Jag visste därför att saxen skulle nå mig någon dag. Sedan den gjorde det har jag känt en liten del lättnad. En aningens lättnad. Men också ledsamhet såklart, och lite genans och skam eftersom jag fick kicken som vän för att jag i hennes ögon hade betett mig dåligt och jag kan se vad hon menade.

Men, nu till sak, jag har tänkt att vid sådana tillfällen och precis som vid avslut i romantiska förhållanden är det svårt med en återförening. I det här fallet är det inte och kommer aldrig att bli aktuellt. Men jag tänker på en vän vars man lämnade henne för att sedan dyka upp utanför dörren med två biljetter till något exotiskt ställe som Tahiti eller Karibien och hon sa överlyckligt ja och tog honom tillbaka utan en sekunds tvekan.

Jag skulle inte kunna ta tillbaka min vän. Dels därför att vänskap inte kan vara en av och på-knapp. Dels därför att jag skulle rädas att förarga henne igen, behöva väga ord och tankar och allt annat jobbigt.

Det är den ena bakgrunden. Den andra är att jag ska till LA nästa vecka. Och den tredje är att jag och fotbollskillen hamnade i en jättekonstig konflikt. En superkonstig konflikt som är för fånig att ens förklara (jag stängde ned datorn “för snabbt” och detta sågs som att jag försökte dölja något och när jag sa att det var en konstig sak att anklaga mig för så blev det mer bråk) vilket resulterade i att han på sitt vanliga icke-produktiva och ganska omogna bråksätt gav mig den kalla axeln och slutade prata med mig för resten av kvällen. Jag gick och lade mig.

Nu till poängen:

I drömmen den natten drömde jag att jag åkte till LA och träffade min ex-vän. I drömmen mötte hon mig med öppna armar, sa att hon saknat mig och i drömmen tänkte jag “fast den går jag inte på…men jag väljer ändå förlåtelse och det nya för fridens skull, min egen och hennes” och i drömmen gjorde jag alltså det medvetna val som jag inte alls skulle gjort i vaket tillstånd.
Jag tänker att detta var en undermedveten mix av pågående konflikt med omogen fotbollskille och medveten tanke om stundande resa och val av vänner.

Ja, det var bara det. I drömmen, i mitt undermedvetna, är jag fredlig och förlåtande. I det vakna, medvetna tillståndet inte lika mycket.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen