Jazzhands

Liv och död

Mammas stora, tjocka röda katt Chester slutade leva. Hans bästa vän Rebus, en annan röd krake som levt tillsammans med Chester i hela sitt liv, är ensam kvar. Han verkar inte särskilt bekymrad. Han kräver mer uppmärksamhet, han är mer tillgiven. Men det kan ju vara för att Chester inte längre är där och kan konkurrera om mammas gunst.

En väninna förlorar en förälder. Oväntat fast väntat. Så är det, oavsett. Även om läkare säger “inte långt kvar nu” är det ändå oväntat. Just nu, just denna stund. Det kan inte vara så.

Jag drömmer om pappa, i vaken tillstånd försöker jag påminna mig om hur han såg ut. Klart jag minns, men inte lika lätt eller lika tydligt. Jag minns mer en känsla, en tanke. Jag såg en gubbe som såg ut som honom i profil, han stod utanför fönstret till caféet jag satt på. Känslan kom tillbaka, direkt, även fast jag visste att den var falsk. Trots det tog jag den till mig, njöt av den en flyktig sekund.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen