Jazzhands

2008

A hittar en bild han tog på mig för exakt tio år sedan. Exakt på dagen. Jag minns bilden men inte tillfället. Jag minns att jag tyckte att jag såg rynkig ut runt ögonen (!). Jackan har jag kvar, den tar jag på mig när jag ska till gymmet.

Jag längtar sÃ¥ efter att göra ingenting, att bocka av de mondäna hemmasysslorna som ger en märklig tillfredsställelse. Skriver upp dessa sysslor pÃ¥ en lista: “Stryka skjortor”, “putsa trämöbler” och “tvätta sneakers”.
Det är ett annat tempo i Stockholm än i hemmet pÃ¥ Kalifornien. Där finns inga möten att kryssa mellan, inga saker som mÃ¥ste göras pÃ¥ samma sätt. Jag gÃ¥r till läkaren, tandläkaren, optikern…saker som bara mÃ¥ste bockas av. Jag längtar plötsligt efter att ta fram putsmedlet och meditativt bara stryka teakbyrÃ¥n framför fönstret.

Eller gå till gymmet. Ja, jag har köpt kort nu. Burit ned väskan med skor och gympabrallor från vinden. Tänkt att de där löparbyxorna får jag då rakt inte på mig idag. Tänkt detta med viss sorg. Tiden som går, kroppen som ändrar sig så snabbt att man inte hinner med.

Ser pÃ¥ bilden. Tio Ã¥r sedan pÃ¥ dagen. Hade man vetat dÃ¥ vad man vet nu, och sÃ¥ vidare. Ja, dÃ¥ hade jag sett pÃ¥ bilden med ömhet och inte ens reagerat över “rynkor vid ögonen.”

  • Postad 2018-03-23
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen