Nya tider stundar. Till vintern skaffar jag egna grisar och med grisar menar jag marsvin.
Säljer av mitt antika sminkbord på kommission för att få plats med deras bur. Planerna är alltså långt gångna. Ett symboliskt skifte ändå, andra värden.

Äter middag med en man jag var oerhört förälskad i för några år sedan. Alltså på en sån där genant nivå. Vi var nog ganska förälskade båda två. Tills vi blev ledsna, i alla fall jag.
Vi sitter på restaurangen, vi har det fint. Han är fortfarande stilig, vi skrattar mycket. När vi kramas är det en lång kram. Han har köpt en ny parfym, jag doftar på hans hals. Det finns ingen attraktion mellan oss, bara värme. Och en bit distans. En liten, liten hands längd mellan hans känslor och mina.
Tänk hur saker ändras.

• Postad 2018-08-17
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 3

Etiketter None