Jazzhands

Tillbaka till framtiden

Jag har verkligen gillat att jobba på redaktioner fast bara när det varit tidsbegränsat. Gillat tidsbegränsade kollegor och kontorstimmar.
Jag gillade verkligen att vara på Svenska nyheter, att skriva manus och jobba mot en supersnäv deadline. Att se ens idéer och skämt få liv genom andra, att se dem gå genom rutan. Det går inte ens att överdriva hur det känns, det är en enorm känsla och jag är övertygad om att den är beroendeframkallande.
Jag hade kompisar som kom och satt i publiken och kände mig stolt trots att min insats var minimal. Min personliga, det vill säga. Jag var ju fortfarande med i ett team, en redaktion.
Men trots detta – och jag är ju jätteglad över att ha fÃ¥tt vara med, fÃ¥tt förtroendet och chansen och allt – sÃ¥ vet jag att jag inte kommer att göra det igen. Jag är inte rätt person pÃ¥ rätt plats. Kanske hade jag kunnat nästan bli det, men jag hade inte helt kunnat bli det.
Jag är ingen lagspelare, jag är en eremit som stammar och blir blyg i grupp och sociala situationer. Jag vet inte hur man gör AW. Jag vet inte hur man skriver tillsammans med andra.
Jag skulle kunna lära mig, skulle kunna bli nästan bra. Men inte helt bra.

  • Postad 2019-04-12
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen