Har haft påtagligt med mycket milt “ont i bröstet” sedan i torsdags då jag fick för mig att jag skulle “gå hem”. Jag hade varit med i Efter fem och pratat om Tiger King men knappt varit ute på hela dagen. Under taxiresan till studion blev jag åksjuk, som jag ofta blir. “När du är nervös inför nåt tv-framträdande”, skockade A. Han har fel. Jag är aldrig nervös för sånt. Däremot blir jag åksjuk när jag inte har ätit någonting på länge innan resan. Om jag åker på någon slags tom mage.
På hemvägen bad jag taxin släppa mig tidigare, jag hade tänkt Kungsträdgården först, det är en lagom promenad. Men himlen såg mörk ut vilket borde fått mig att tänka “äh, kanske åka direkt hem?” men istället hörde jag mig säga “Du kan släppa mig var som helst nära Slussen”. Vilken han gjorde. Vid det laget hade det inte bara börjat ösregna utan det var någon slags storm också. Jag kände “jag kan inte ändra mig nu” och “lite spännande med regn?” och gick hem. Stannade till i portar några sekunder och tog mig vidare. Kände mig som Odysseus.
Sedan dess ont i bröstet. Lite rinnig näsa. Säkert förkylning? Men håller mig inne ändå. Verkar mest beställa grejer på nätet, som dyra ekologiska tvålar med motiveringen “de går ju åt”. När jag inte gör det städar jag men det är ändå stökigt. Marsvinens fel mest.
Och så läser jag dessvärre läsarkommentarer på saker jag skrivit. Varför?
Den goda nyheten är ju att jag numera är regelbunden, fast tv-recensent på GP. Jag känner en sådan enorm tacksamhet för detta uppdrag. Så jag jobbar hemma. I soffan. Med ett djur i famnen. …och försöker att inte oroas för nära, kära och de jag omedvetet kan ha smittat trots att jag hållit mig borta från folk.
Jag brukar både bli på sämre humör och tänka mer oklart när jag är hungrig. Och jag har svårt att sova på tom mage också.
Delvis handlar det nog om hunger, och delvis om att är man mätt och belåten så är det nästan lite lugnande.
eller förresten, inte “nog”. Det är nåt jag läste om när jag gick en kurs i biologi i gymnasiet. Kroppen har två olika system. när man nyss ätit blir man mer avslappnad eller till och med trött. Det är liksom kroppens metod att göra så att man smälter maten i lugn och ro. Eftersom det var några år sedan jag gick gymnasiet får jag nog avstå från att redogöra mer i detalj för hur det fungerar. Jag skulle kunnat redogöra mer detaljerat för detta kroppsliga system kortare tid efter provet.
Det var nog dumt. Numera när jag är lite äldre försöker jag äta regelbundet och planera när jag äter. Det lyckas inte alltid men misslyckas det så äter jag först och vilar på maten sedan. Fast om man har nåt jobbrelaterat att stressa iväg till fungerar väl inte det alltid att kompromisslöst vänta tills man hunnit smälta maten.
Man skulle införa sex timmars arbetsdag med två timmars lunch som standard så skulle stressen minska. Men allting ska ju va så effektivt i samhället numera de senaste årtiondena. Förr i tiden inbillar jag mig att man tog det mer lugnt.
På två timmars lunch hinner man ju verkligen både lämna ett kontor eller en fabrik, bestämma lunchrestaurang, äta, ta en efterrätt, promenera en sväng och shoppa lite eventuellt innan man är tillbaka på jobbet på fabriken eller kontoret. Det är väl livskvalitet?
Fast just nu är det ju väldigt många som jobbar på åtminstone kontor (men inte fabrik) som jobbar hemifrån så det jag skrev stämmer ju endast i normalfall och inte i dessa undantagstider.
Add A New Comment!
Programförklaring
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments