Jazzhands

Uppdatering sommar

Så här lång tid har det aldrig gått mellan inläggen. Varför en sån lång paus? Jag vet varför, därför att jag vill skriva mer och personligare och ärligare och intimare. Och därför blir ingenting skrivet publikt längre.
Hamnar det i bokmanus? Jag vet inte, jag både tror det och inte tror det.

Det har varit midsommar och jag gillar inte midsommar. Vissa helger känner jag ingenting för alls. Som påsk och nyår. Midsommar vacklar mellan noll känsla och direkt obehag. Det var tretton år sedan pappa dog på midsommarafton, jag har inte längre kvar muskelminnet som rycket till och svärtar ned. Ändå åkte jag till graven med mamma. Vi planterade tre nya blomsterplantor och klippte ned enen som vuxit sig stor som ett träd med en sekatör. Sedan åkte vi hem. Snabbt avklarat. Inte ens graven är laddad längre. Saknaden däremot. Igen och igen kommer han till mig i drömmen och säger farväl, farväl. Eller så gör han mig besviken, det är en ny utveckling. Innan sa han bara farväl, farväl, jag måste gå och du kan inte hindra mig.

Jag gör om hemma, stannar upp ibland och räds tanken på att djuren ska dö. Kanske inte idag, kanske inte just i denna sekund men snart.
Jag har en ny terapeut, ända sedan jag skaffade djuren, sedan Figge fick en tumör som är borttagen men som visade sig vara elakartad har jag behövt en ny terapeut. Jag går upp om natten och kollar att han lever. Jag håller honom och gråter för att han ännu är vid liv men kanske snart inte längre. Det hela är ohållbart så nu har jag en ny terapeut.

Jag gör om hemma. Köper fem olika färgprover på en mintgrön nyans. Jag vill ha en kulör som påminner om oxideringen på mässing och tenn. Köper alltså fem olika färgprover. Inget duger, köper tre till. Jag har åtta. Köper ett sista innan jag tänker detta är vansinne. A föreslår att jag ska blanda alla prover – jag menar det är minst fyra liter tillsammans – med vitt. Jag skrattar sedan säger han att han menar allvar. Jag tänker på saken och gör det han föreslår. Hade det varit bara jag i rummet hade jag hällt ned en hel burk vitt och hoppats på det bästa men A är metodisk och häller en deciliter i taget och uppmuntrar mig att provmåla. Jag ser hur färgen går från gulgrön till nästan perfekt honungsmelon. Till slut har jag den – drömnyansen.

Vad lär jag mig av detta? Ingenting.

  • Postad 2020-06-23
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: 4

Etiketter None

  • E, 9:54 am June 24, 2020:

    Ber om ursäkt på förhand ifall detta är alldeles för nyfiken i en strut och kräver absolut inget svar.. men kan inte låta bli att undra om fotbollskillen är kvar i bilden, pandemi-tider and all..?

  • Jazzhands, 11:41 am June 24, 2020:

    Hej E! Fotbollskillen är med i bilden! Snart fem år?! Men nu har vi inte setts sedan januari…superkonstigt. SÅ gulligt av dig att fråga.

  • E, 2:41 pm June 24, 2020:

    åh vad fint att höra!

  • Daniel, 7:58 am July 3, 2020:

    E, tack för att du är ställföreträdande Jazzhands-läsare och ställer frågan åt oss alla.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen