Jazzhands

Uppåt men kanske inte framåt

När jag har sÃ¥ mycket att göra att hemmet till och med är stökigt sÃ¥ vet man att det är för mycket. Annars brukar mina mest intensiva jobbperioder kantas av frenetisk städning. “Tentastädning” finns det väl nÃ¥gonting som heter, att man städar som intensivast dagen innan en tenta dÃ¥ man rimligtvis borde plugga. Har säkert att göra med att lösa upp stress, ta (synlig) kontroll över nÃ¥gonting och sÃ¥ vidare.
Men nu har det alltså samlats disk på hög här hemma, hö har letat sig ända in i golvhörnen i köket (hur?) och tvättkorgen är överfull. Det ser ut som scenografin till en tv-serie om oansvariga vuxna.

SÃ¥ här har det hÃ¥llit pÃ¥ i tvÃ¥ veckor ungefär och ljuset i tunneln lyser en vecka framÃ¥t. Nästa helg. DÃ¥ är det inte sÃ¥ att “allt är klart” och sÃ¥ vidare men dÃ¥ ska i alla fall ett par stora saker kunna bockas av pÃ¥ ToDo-listan och därmed öppna upp för lite andrum.

Jag har gjort illa axeln. Inte mycket med tillräckligt. Jag knyckte fel med armen när jag skulle köra “snatches”, ty axelpress, med 12 kilo kettlebell. Jag har gjort det förut, faktum är att jag hade gjort flera stycken innan jag knyckte fel. Kanske var muskeln trött, inte vet jag. Men eftersom träning lugnar stress sÃ¥ gick jag och tränade ändÃ¥ för jag tänkte att det var väl inte sÃ¥ farligt det där med axeln och det var ju kanske dumt gjort. Fick gÃ¥ till kiropraktor en vecka senare och fick förhÃ¥llningsregel att avvakta. Och dÃ¥ blir det lätt att göra ingenting alls. “Men det är en vecka”, säger PT.
Min respons är att gå och springa och försöka sätta rekord. Ingen bra idé eftersom jag inte sprungit på ett tag, mest kört styrketräning.

Hur som helst. Livstecknet. Här är det.
Stressen. Aldrig värt det.

  • Postad 2021-08-22
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen