Jazzhands

September

När jag var liten skrev jag något försök till epos som hette “Den ensamma månaden”. Den månaden var september. Varför skulle september vara ensammare än andra månader? Jag vet inte, men jag kan faktiskt känna det jag vill minnas att jag kände då, som barn. Att det finns en ensam vind som bara blåser i september.

Jag brukar inte känna mig ensam, det är faktiskt ingen känsla som är vanlig i mitt liv. Men just nu känner jag mig ensam.
Jag är orolig, fast i tankar. En 1800-talsdoktor skulle diagnosticera melankoli. Jag är inte deprimerad, men ledsamt och melankoliskt ensam just nu.

Jag tänker “vem brukar jag prata med när jag behöver någon att prata med?” och det bekymrar mig att jag måste tänka efter.

Ibland blir det så här. Ibland är det ensamt. Ibland slås jag av den reella ensamheten (liten familj, inga barn), ibland bara livets flyktighet och ensamheten som finns inbyggd i den. Med åldrandet kommer en större, påtaglig känsla av beroende av andra. Det finns en ensamhet i den.
Men oftast är jag tacksam över att inte vara ensam, jag har vänner.

Ändå måste jag alltså tänka efter. “Vem brukar jag prata med?” och “Vem brukar lyssna bra på mig?”. Mitt första val hamnar på min terapeut och det känns också melankoliskt. Hennes tid betalar jag ju för. Men att hennes namn kommer upp först betyder också någon förvrängd artighet, min ensamhet och melankoli ska inte tynga andra. Kanske kan jag tänka att det också betyder att denna ensamhet är flyktig, ett utslag av någonting annat som kan lösas upp med psykologins hjälp.

Jag vet egentligen varför jag känner mig ensam. Jag är fast i en tanke, jag är fast i en känsla av att inte bli lyssnad på. Just nu.

Just nu.

Jag är ensam också för att jag skriver. Det skulle kunna vara tvärtom, att skrivandet är sällskapet men i detta fall (just nu!) är det precis tvärtom. Texter och ord riktade mot ingen alls, in i ett tomrum. Betyder de ens någonting?

Vem brukar jag prata med?
Vem brukar lyssna?

Är det felställda frågor? Borde det inte vara “Vem vill jag prata med?”.


Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen