Jazzhands

Kvinnor som stirrar på George Clooney

clooney-staring-at-goats

Han är naturligtvis en förbaskat stilig karl, den där Clooney. Han ser till och med bra ut i vildvuxet hår och sluskmustach.

Jag vill dryfta några tankar om Men who stare at goats. Det är en underhållande film om mystiska paranormala experiment (PSI) som den amerikanska armén utförde på 70- och 80-talet för att skapa supersoldater som kunde döda med sina inneboende krafter. Eller, ännu hellre, inte döda utan undvika konflikter och skapa fred.

Jeff Bridges spelar hippie-soldaten som efter en nära-döden-vision i Vietnam vill skapa en ny armé byggd på kärlek och inre kraft. Han har långt hår, indianfjärdar, krimskrams runt halsen och solsken i blick. Samt en förkärlek till droger, i synnerhet LSD.

Kevis Spacey spelar PSI-strebern som aldrig riktigt lyckas hitta den där inre superkraften lika bra som George Clooney, som spelar den bästa PSI-soldaten aka “Jediriddaren” som jorden någonsin sett. Han lyckas till och med stirra ihjäl en get.

Ewan McGregor, med sin alltid så barnsligt nyfikna blick, spelar journalisten som inte riktigt kan bestämma sig om detta är vansinne eller fantastiskt. Om det verkligen händer eller inte. Om krafterna faktiskt finns eller om det bara rör sigom den ena slumpen efter den andra. Men visst känns det som en lite väl stor slump att just Ewan sitter mitt emot Clooney i en öken och frågar “Men vad är en Jediriddare för nåt?”

Som om du inte vet, sötnos.

Metacasting? Jag vet inte. Och varför Jeff Bridges i ännu en hippieroll? Han ser precis ut som The Dude när han, i skägg och gråa lockar, hoppar fram över en äng i en särk och ser drogsalig ut. Ska man inte försöka undvika sånt? Vore det inte roligare och mer intressant om man kastade om rollerna lite där? Kevin Spacey som hippiemaster kanske? Jeff Bridges som naiv men skeptisk journalist?

Det enda som är säkert är detta: George Clooney ser lika bra ut vad han än tar sig an, och att se honom i slapp khakiskjorta och crew cut är en njutning. Han ger visserligen filmen än standardkomisk touch snarare än en känsla av att detta faktiskt hänt. Men å andra sidan – med Bridges som laid back dude så får man ändå en känsla av igenkänning.

Etiketter None

Jag förlåter mig själv

Jag bor i SoFo.
Jag ligger på soffan och skriver.
Jag jobbar “inom media”.
Jag har en lång halsduk och dyra sneakers.
Jag har amerikanskt godis hemma och en uppsättning dyra knivar på väggen.
Just nu brinner det två dyra doftljus här hemma. Jag är lite kall, funderar på att ta ett varmt bad. “Med en sån där badbomb i kanske?”.
Jag är högskoleutbildad.
Jag använder ibland ordet “diskurs” om jag vill vara rolig.
Jag äger ca tre Marc Jacobs-plagg.
Mina möbler är mest i teak.

Jag skulle inte kunna vara klyschigare om jag så ansträngde mig.
Åh, detta ger mig en känsla av obehag och välbefinnande på samma gång. Skum kombo. Men sann.

Etiketter None

Grattis till mig, mig, mig!

pacman3

Idag fyller jag år. Grattis till mig! Jag får ett födelsedagskort med lemurer från mamma. Jag är imponerad. Jag får också en blandskiva och ett kort stort som ett A4 med posten. Inte av mamma, dock. Men fortfarande imponerande.

Jag inleder dagen med att se Men who stare at goats och konstaterar, än en gång, att George Clooney och Ewan McGregor är två av de vackraste män vi har på den här jorden.

När blir det tårta, tro?

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen