Fullträff vid lunchtid

Zodiak. Såg den idag, vid lunchtid. Kom ut ur biografen som en förändrad människa. Den ligger redan på en hyfsat respektabel plats på min årsbästa.

Det är David Fincher som varit framme igen, vilket sätter spår som crazy kameradykningar, roliga bildlösningar men framför allt en spänning och ett tempo som stannar kvar i den nästan tre timmar långa filmen. Och detta trots att det hela slutar tämligen ouppklarat.

Fokus ligger på Jake Gyllenhaals timida serietecknare som på grund av sitt intresse av ordgåtor, chiffer och mysterier sugs in i nöten som är The Zodiak Killer, en mördare som i flera års tid satte skräck i Kalifornien och hånade polisen på samma gång. Alla som sett Dirty Harry har en clue om vad det rör sig om, eftersom den är helt och hållet inspirerad av fallet.
Som med alla människor som blir helt och hållet uppslukade av någonting kraschar det sociala livet förr eller senare men Fincher är för smart för att gestalta det med gråtscener och/eller nedbrända ljus och kall middag. Istället får han publiken att känna med och heja på den gode Jake som totalsabbar allt han har för att naila galningen. Och han är inte ens polis, han är serietecknare. Detta gör han, så att säga, på sin fritid.

Lika bra är Robert Downet Jr. som von oben-journalist, för smart för sitt eget bästa. Mer intresserad av sitt eget namn, knäcka scoops och skaka fram rubriker än att faktiskt lösa fallet.

Men bäst är och förblir Mark Ruffalo som hård snut med både brains och hjärta. Ett riktigt föredöme för alla snutserier som någonsin kommer att skrivas, eller produceras. Hans för stora 70-tals-fluga runt halsen, där lockarna slutar säger allt. Han försöker följa boken, vara respektabel men visar samtidigt hur svårt det är att famla i mörkret när spåren svalnat igen, där gränserna för var de olika polisdistrikten går är luddiga och där “samabete” mellan byråerna är en dröm snarare än verklighet. God bless Mark Ruffalos för stora fluga! När jag ser den, och hans snälla men hårda polisögon rörs jag till tårar. Att vilja sätta dit någon, som tycks finnas precis inom räckhåll, men inte kunna. När längtan efter ett slut tar över. Precis det handlar Zodiak om. Se den.