Nu har jag blivit en av dem. De som klagar på vården och som säger saker som “men du förstår att det här handlar om liv? Människors liv?” till receptionister som säger att det inte finns några tider.
För två veckor sedan skickades en remiss från akuten till min VC om att jag behövde akut psyk. Man svarade med att jag hade ju redan en tid inbokad för det om sex veckor. De verkade inte förstå ordet “akut” fastän de jobbade på en vårdcentral. Jag sa att det funkar inte för mig (och det verkade ju akutpsyken hålla med om). Jag uppsökte en terapeut privat istället för dyra pengar för vad ska jag göra? Hon kostar 1300 kronor per gång.
Ingen uppföljning har gjorts på akutremissen. Man tänker ju i sin naivitet att om jag som läkare får en remiss om någon som behöver hjälp akut så ser jag i alla fall till att följa upp? Boka en läkartid? Ringa ett samtal? Se över medicineringen?
Det jag har fått under den här tiden – nu pratar jag två månader av tröttsamma och fruktlösa telefonsamtal – är ett läkarbesök om femton minuter och ett telefonsamtal om tio. Ingenting mer. Jag har ringt och ringt men de säger att inga tider finns. De är på gränsen till otrevliga. Jag ringde igen och sa att de måste boka in mig. De sa att närmaste tiden är om sex veckor. Då blev jag själv på gränsen till otrevlig. Kvinnan sa att hon kunde lägga en lapp på min läkares bord om att ringa om han har tid när han är tillbaka på onsdag. “Mer kan jag inte göra”.
Han ringde inte. Jag satt och stirrade på telefonen hela onsdagen.
Jag ringer Rosenlunds psykmottagning som har jour. De säger att om jag inte är självmordsbenägen kan de inte hjälpa mig. De säger “Men vad är det för hjälp du tänker dig att du ska få av oss?” Jag lägger på luren. Sådan har jag blivit nu.
Jag ringde tillbaka till Vårdcentralen och sa att ingen läkare hört av sig. “De gör inte sånt, de ringer inte. Man får boka in en tid”. Jag frågade om jag fick boka in en tid. “Vi har inga”. Jag sa “kan du be honom ringa”. Hon sa “Ja, men det kommer han inte göra”. Jag sa “Tack då, för det minimalt lilla du kunnat göra för mig. Du förstår att det handlar om människoliv, va? Det du jobbar med”.
Sådan är jag nu. Sedan mailade jag till “Fråga psykiatrin” på 1177 och frågade om det ska vara så här. De svarade och sa “Stå på dig, ring och försök få en tid” och “Om du är missnöjd kan du höra av dig till vårdcentralens enhetschef”. De tror att jag orkar sånt.
Jag har följt en Jazzhands-läsares råd och hört av mig till psykiatrin direkt. De hade en tid om fyra veckor. Det är jättelång tid men ändå kortare väntan än primärvården där jag trodde att man skulle följa upp, kolla i journalen och se att här är ändå en person med lite oroväckande historia av såna här situationer. Naivt, som sagt. Helt jävla naivt. Ja, sån har jag blivit nu. En som svär åt vården.
Sällar mig till kören
-
Aurora, 6:24 pm October 21, 2023:
Gud, jag lider med dig. Och ja, väntetider i vården är ett skämt. Man kan bli tokig för mindre.
Skickar ett poddavsnitt att titta/lyssna på, under tiden som du väntar på din läkartid: https://www.youtube.com/watch?v=qPKd99Pa2iU&t=32s
& en “dikt”: https://www.youtube.com/watch?v=uDaoeKwHzMA
-
Jazzhands, 5:06 pm October 23, 2023:
Jag blir rörd av omtanken. Tack! <3
Ps. "I do not and will not fear tomorrow because I feel as though today has been enough"
-
En tant, 1:49 pm October 22, 2023:
Jepp, sådär är det, den gamla devisen att man ska vara frisk för att vara sjuk stämmer fortfarande. Du vet nog säkert redan men:Re kostnader för terapeut så drog jag av mina på firman i över två år, friskvård tänkte jag (men specade ej för Skatteverket hehe) sedan, som frisk, tog jag en företagarförsäkring där 10 ggr hos psyko ingick skulle jag bli sjuk i pallet igen. Mycket bra.
Tycker även du kunde ta hjälp av en hårdför kamrat, dels med att lista vad du behöver (otroligt viktigt för man glömmer annars eftersom så känslig och skör), dels kanske vara med som stöd när du väl får besöka sjukvården. Säg till när här på bloggen så skickar jag knuten näve och kamp genom luften. -
Jazzhands, 5:05 pm October 23, 2023:
Det är otroligt vilket fint stöd jag får av läsare, av dig kära tant. “The kindness of strangers” har jag alltid tyckt är en fin rad. Jag har försökt vara en sån. En främling som någon gång då tillfället uppenbarar sig skänkt lite snällhet. Men så kommer dessa tider, dessa sitta i telefonkö-tider och man undrar varför snällhet, rakhet, ärlighet inte ska räcka?
-
En tant, 6:38 pm October 23, 2023:
Därför att snällhet inte längre syns. Finns, men syns ej. Verkar i det tysta. Du grejar det här, gjort det förr.
Håller med re DuBois. Spårvagn med längtan är också oerhört fint. Lusten är inblandad förstås men längtan som går som på räls. Snyggt.
Recent Comments