Kroppens ständiga

Kroppen är så orolig. Jag vaknade halv tre i natt och låg klarvaken och tittade upp mot taket. Blundade jag kunde jag känna oron komma krypande inifrån och ut så jag höll ögonen öppna. Jag har gjort det någon gång förut, bara hållit ögonen öppna tills de blir trötta. Det funkade inte igår. Jag låg vaken i timmar. Stördes av något ljud, kände mig plötsligt törstig och gick och drack vatten. Först framåt halv fem kände jag att det var svårt att hålla förtvivlan borta så jag tog (ytterligare) en Sobril. Vaknade av klockan som jag ställt på 8:30 och gick upp.

Jag brukar inte ta Sobril. För det första så har jag bara ett fåtal sparade till nödsituationer. För det andra är jag absolut medveten om deras styrkor och faror. Det är inte svårt att förstå hur man kan bli beroende. Inte bara på grund av den kemiska sammansättningen som verkar beroendeframkallande, utan av effekten. Benzo är det enda, så vitt jag vet, som verkligen tar bort ångest. Sveper bort den som med en lätt och mjuk sopborste.
Jag fick en gång en karta med en annan lugnande medicin från en läkare som jag uppsökt akut. Hon sa “Det här är som Alvedon fast mot oro”. Det lät så himla fint. En tablett bara så skulle det onda lugna ned sig. Tyvärr funkade det inte så. Det enda som kommer i närheten av “en Alvedon mot oro” är ju benzo. Men man vill inte gå dit i första taget.
Men igår kväll, i natt, var inte “i första taget”. Det här har hållit på ett tag nu. Jag ringde vårdcentralen förra veckan för att boka en tid med min husläkare. Hon sa att det inte fanns några tider.
“Vad ska jag göra?”, frågade jag.
“Inte vet jag. Läkarna har massor att göra, det finns inga tider. Du får väl prova igen senare”.

Det här är inte första gången jag får ett sådant svar. Det går inte, det finns inte. Jag ska byta VC och husläkare men eftersom jag är mitt uppe i en sjukskrivning känns det ju vanskligt att göra det nu.
Men å andra sidan, hur vanskligt känns det inte att sova oroligt och sträcka sig efter benzo?