Peppen!

Annars peppar jag mest för Värsta pojkvänsakademin som börjar 11 oktober. Svensk version av Tool Academy. På trean säker man efter medverkande under rubriken “Är din pojkvän ett svin?”

Kan inte bli annat än bra.

Dagens

Ni vet den där känslan när man får ett ytterplagg från ett brittiskt modehus, ett sånt man inte ens fingrar på i boutiquen på NK för man vet att det kostar femsiffrigt, i present från en jobbpartner för att de tycker man gjort ett bra jobb? Ni vet den känslan? Jag har den nu.

Guaca Cook-off

Jag förstår att ni undrar över min och Kristofers cook-off i måndags. Vem vann? Vilka var de hemliga ingredienserna?

Men framför allt: vem vann??!?!

Till att börja med såg våra två guacamole helt olika ut. Vi förberedde dem var för sig. Min var pastellgrön och fluffig, Kristofers mer mossgrön och kompakt. Jag vann alltså i kategorin utseende.
Sedan avslöjades ingredienserna och till bådas förvåning visade det sig att vi inte hade en enda gemensam ingrediens förutom avocadon.

Smak då. Kristofers hade helt klart mer sting, den innehöll både vitlök och vanlig lök och lite salsa, men på bekostnad av avocadosmaken. Min är mild, men smakar mycket avocado. Min innehåller creme fraiche, citron och salt och peppar, nämligen. Det var som om de tävlade i två olika divisioner, en var som krydda och en annan som konsistenshöjare. Det kändes som äpplen och päron!!!

Jag tycker därför att en bra sammanfattning och slutlig bedömning är den som Emily gjorde: Kristofers är mer mexikansk, min är mer amerikansk.

Jag kan leva med det. Inga problem.
Texmex rulez.

Ensamma mammor

Bra Ensam mamma söker igår. Den 21-åriga killen som förklarade för den blonda singelmamman att han hade en lista på saker han ville göra, och att “äga en Ferrari” var en av dem. Han ville också “vara galen och impulsiv och typ “spontanflytta till en annan stad med bara 500 på fickan”.

Precis vad en ensamstående mor söker.

Den andra snubben framförde en låt på gitarren. Mitt mardrömsscenario. Jag tror låten hette “Fristad”.

Hej!

Dagar som dessa, alltså

En vecka in och jag har redan LA-abstinens. Bara under dagen har jag fått frågorna “Var bor du egentligen?” och “När åker du till LA igen?”.

Gissar på “nästa år”, men vet redan nu att jag ska till sydstaterna om bara en månad så tune in då för crazy betraktelser från världens galnaste land.

Stångar bort abstinensen genom att kolla upp pampiga sydstatshotell som ser ut som drottningens palats i True Blood.

Nu ska jag till Kristofer Ahlström och hans Emily för en cook-off. Ja, du hörde mig. Kristofer säger att han gör grym guacamole. Men det är ju JAG som gör grym guacamole! Så här kan vi inte ha det, så jag ska ta med mina “hemliga ingredienser” hem till honom och så blir det fet cook-off.

Jag måste ut och hitta mognast och smakrikast möjliga avocado och det genast!

Vagabondens dag/undran

Börjar dagen med ett frukostmöte i Acnes enormt pampiga lokaler i Gamla stan. Surdegsbröd, klanderfri klädsel och tv-snack. Det är så jag gillar mina morgnar.

Kände mig galet rastlös efteråt. Plockade kastanjer från marken och höll dem hårt i handen, fingrade på dem som radband. Tog omväg hem. Kom in i lägenheten och kände att jag måste ut. Roffade åt mig datorn och gick några varv i kvarteret innan jag strandade på Gildas, som man ju hade kunnat räkna ut från början att jag skulle göra.

Ber om en chai. Jag vill ha te med massa mjölk. En vanlig te kostar 25. Chai kostar 30.

Vi har slut på chai.
Ånej, synd!
Jag vet, det är supertråkigt.
Men kan man göra chai på annat te, kanske?
Jo, det borde man absolut kunna. Det här kanske, det är väldigt kryddigt?
Då vill jag gärna ha det. Chaite på annat te. Med mycket skummad mjölk.
Okej. Då tar vi 30 kr för det…eller vänta, nej…Vi tar 35 för det.

?

Kompis från förr eller Nu minns jag varför vi inte längre ses

“Jaså, du bor på söder. Kul! Ja, man känner ju inte så många som bor där längre, de flesta har ju vuxit ifrån den grejen”.

Rövarnas land

Sverige har gett mig en välkommen hem-present i form av en krypande förkylning. Svettningar längs ryggraden och en evigt fuktig överläpp. Tack ska du ha, det gjorde du bra.
Som en katt som tjurar och visar sitt missnöje när man varit bortrest en stund.

Dagen började i alla fall, bortsett från förkylningen, asbra med lyxlunch och pressuppdrag och pressmöten och den ena vackra påsen med varuprover efter den andra. Känner mig uppvaktad. Sen är det det där med att man ska jobba också, faktiskt skriva någonting, och prestera.

Det är ju det, också.

Då är det bra att Weird Science finns. Good ole Weird Science. Jag ser ett avsnitt av, vad vet jag, Real Housewives i Beverly Hills eller The Killing, och langar in en text om det. Eller bara om en lustig dag i LA. Där! Nu har jag gjort rätt för mig idag också. Välkommen helg.

Mediadag

Gick på releasefest för nya Icon. Man fick ostron. Jag skulle aldrig göra något så vulgärt som att äta ett ostron. Mitt första och enda åt jag eftersom Hasse Wallman bjöd, på sitt alldeles egna Golden Hits. Jag var sexton, gjorde en intervju. En timme senare stod jag nere på Hötorgets tunnelbanestation och mådde illa.

Därför närmade jag mig ostronbergen med yttersta skepsis. Jag stirrade på dem med äckelförtjusning. Jag iakttog gratisätarna och försökte att undvika deras slurpljud. Ja, jo, det är möjligt att jag enbart med min närvaro gjorde dem obekväma.

Men det jag skulle säga är att jag är fast medarbetare i Icon nu och funderar på att skicka ut ett pressmeddelande att jag officiellt lägger ned junketskiten. Jag går ut stort med det. “Därför slutar jag med junkets”. Allvarlig bild, grötmyndiga yttranden om marknadskrafter. (Alltså, det är ju sant!)

Från och med nu ska jag skriva aslånga, betraktande reportage. Och skönhetssidor.