Lögn, förbannad lögn och livslögn

Vi kan ju också snacka lite om att boken nästan är helt klar. Filar på slutet, filar på några “bryggor”, typ utfyllnadskapitel. Annars typ klar.

Den är ute och snurrar på en lektörsvända i detta nu, i alla fall boken som den såg ut senast jag skickade den till redaktören. Väntar på vågen med feedback och sen är det slutrace. Pitstop just nu, känns det som. Fyller på tanken med chai tea latte från Starbuck’s.

Försökte köra den fetaste livslögnerna av dem alla som är “jag kan alltid jobba ikapp lite på flyget” men inte ens min hjärna går på den grejen längre. Bluff och båg. Händer aldrig.

Korsade övergångsstället vid Wilshire idag och tänkte fy satan vad nöjd jag är med min boktitel. Den är perfekt, hade inte kunnat heta någonting annat.

Bild på en girig Spindelmannen med midjeväska

Sista dagen i LA

Sista dagen i staterna, det är galet. Crazy, man! Firar/sörjer genom att äta pizza på Olio med R.

Trött, solig, svettig dag idag. Gjorde misstaget att poppa lite sömnpiller igår eftersom jag sovit så dåligt under veckan.
Den goda nyheten: Jag höll mig från att blogga medan de verkade.
Den dåliga nyheten: Sov till halv elva, har varit sömnig resten av dagen och kommer antagligen somna nio ikväll för att sedan vakna mitt i natten för att inte kunna somna om. #glasethalvtomt

Skälen

Det finns en god förklaring till att jag inte synts till på ett par dagar. Jag har haft besök av mina vänner från Texas. Eftersom LA är mitt andra hem och jag något av stadens ambassadör så såg jag givetvis till att visa dem allt jag älskar här. Fast de hade också egna idéer, som att besöka Hollywood Walk of Fame, och åka till en skön restaurang i Malibu där man dricker vin på beachen medan man väntar på ledigt bord. Grymt.

8-åriga Ashlans största idol är Lassie så vi var tvungna att leta upp Lassies stjärna.

Min mamma har också lyckats få en blodpropp i hjärnan. Folk får sluta att bli sjuka när jag eller de är ute och reser, det fuckar upp allting. Det fuckar upp allt! Hennes högerarm fungerar inte, tydligen, och det är en massa knas inblandat. Vilket gör det enklare för mig att fatta beslutet att köpa en iPad som jag funderat över och blivit irriterad över att jag funderar över. Ett skapat behov etc. Men nu köper jag en och lånar ut den till morsan medan hon är sjukskriven i tre månader. För jag känner mig själv, i morgon är min sista dag i LA, i alla fall heldag, och jag har en lång och stolt tradition av att spontanköpa någonting asdyrt för flera tusen under mitt sista dygn i staden. Lika bra att vara förutseende och se till att det blir något användbart. Förra gången blev det en skinnpaj. Inte en dag går utan att jag viskar till den hur mycket jag älskar den.

Stand-by

Bara en rad för att tala om att jag såg den här sköna tatueringen. Trodde det var Bruce Springsteen först men nu är jag ganska osäker. Vem är han?

Och så en annan rad för att tala om att jag jobbade med boken hela dagen igår, alltså verkligen hela dagen, fram till macka/middag framför Toddlers & Tiaras vid tiotiden igår så idag blir det temporär bokpaus. Det blir chai latte på Starbuck’s och sen artikelarbete.

Jag veeet! Men även vi författare måste ned i gruvan ibland också. Behöver lite fickpengar.

Saknar min panamahatt för övrigt.

Författarens klagan

Det är för varmt här, man! Solglasögon, bara ben och en dryck i skuggan är allt jag klarar av. Vem kan begära mer? Det kan ingen!

Okej, kanske min redaktör…men ingen annan!

Gawd, idag kryssar jag bara mellan caféerna. En rippad surfer dude sitter bredvid mig. Han har mjukisbyxor på sig och dricker is.

Jag vill också dricka is.

Istället måste jag dricka te för att piggna till eftersom det var så varmt i hotellrummet igår och jag vill inte sätta på AC under natten för det känns helt enkelt fel. Så jag sov inte toppenbra och nu sitter jag här i den kaliforniska värmen och svettas!

What a feeling…!

Fick feeling igår kväll och skrev massor. Inser att jag nu inte har särskilt långt kvar innan boken är färdigskriven och redo för en närgången korrunda.
Tack för mig.

Everyday is like Sunday

Bra dag idag med! Brunch i Santa Monica tillsammans med Roni. Skummig chai till och sedan krämig jordgubbstårta efteråt.
Sen en liten trip till Malibu, varför inte, som jag faktiskt aldrig riktigt begripit mig på.

Malibu är konstigt om än vackert och med sin imponerande strand. Skumma statement-hus gömmer sig i bergen, vilket får mig att undra vad de som bor där gör om de kommer på att de behöver, säg, en liten mjölk. Vare sig de skickar sin butler eller åker till affären själva tar det minst 15 minuter att ta sig ned till kommersen.

Kommersen i sig består mest av rikemansbutiker och/eller restauranger. Jag vet inte var man åker för att få tag i en liter mjölk.

Jag ska avslöja en hemlighet. Den heter Versailles och är en local favourite eller en favourite among the locals. Det är en kubansk restaurang, faktiskt en mindre kedja, som har en fantastiskt rätt på menyn. Alla tar den, folk kollar knappt på menyn. Det är en halv kyckling som marinerats i citron och sedan pepprats med typ femton vitlöksklyftor.

Jag drömmer om denna rätt. Har försökt göra den hemma vid minst tre tillfällen och kommer inte ens i närheten – förrän nu! Åt middag där jag middag med Sheila och inser att de faktiskt säljer den här citron/vitlöksmarinaden på flaska!

Som jag sa: bra dag på det hela taget.

Post-Disney

Hårt liv i Beverly Hills! Helt slut efter en heldag på Disneyland! Roni fyllde år och vi firade med ett besök på Happiest Place on Earth såklart. Hon har årskort.

Ronis gäng ville mest och helst åka alla berg-och-dal-bana-åk. Jag är inte jätteförtjust så jag hängde med på två, sen fick det vara nog. Det blev glasspaus under ett parasoll för mig medan de körde en runda till på Space Mountain, och sen en kopp te i avskildhet medan de rockade typ Nalle Puhs superåk. Jag har aldrig känt mig så mycket pancho. Speciellt inte när jag inte ens pallade att äta upp hela glassen, den var för stor och sedan mådde jag lätt illa resten av dagen medan de andra glatt mumsade på churros (älska churros!) och kanderade äpplen, helt sega av kola.

Eftersom jag dessutom lyckats bränna mig på armar, näsa och skalle (aj!) så är det långärmat och keps som gäller från och med nu.
Hur gammal är jag, sextiofem? Rätt svar vinner en permobil.

Men festligheterna slutar inte där! Ikväll ska vi äta tårta och dricka exotiska drinkar på Trader Vic’s, Ronis favoritbar som är i skön tikistil. Man får drinken serverad i en mugg som ser ut som en ananas, fast karvad i bambuträ. Typ. Precis som på de Polynesiska öarna, antar jag.

Men för tillfället är det tillbaka ned i gruvan som gäller för mig. Det roliga är över, åtminstone fram till ikväll. Dator, skriva, jobba. Mitt i brännande sol. På en lördag! Den krämiga chai tea latten på caféet på S. Beverly Drive gör inte mycket för att svalka. It’s a hard knock life och man kan inte ha kul hela tiden.

Vågor

Det går i vågor allting.

Vaknar sent. Skriver någon timme. Går ut i solen på jakt efter mat, ned på S. Beverly Drive där alla möjliga kök står på rad: Urth Café, Mulberry Pizza, det där lilla franska caféet…

Jag går förbi Al’s Newsstand. Sköna farbrorn med hesa rösten, som en gång sa till mig lite i förtroende att han skulle få in nya Cosmo på måndag, var inte där. Handlade en lunta glossy mags i alla fall.

Te på Peet’s Coffee. Dålig internetuppkoppling där vilket funkade till min fördel, fick lite mer skrivet.

Sen kepsjakt. Alltså jag har ju bränt mig så amatörigt och dumt på armar, näsa och på huvudet så att keps, jätteglasögon och långärmat är enda alternativet. Speciellt eftersom vi ska till Disneyland i morgon för att fira Ronis födelsedag och det är alltid gassande där.

Sen en våg av trötthet, tillbaka till hotellet för en lur.

Middagsjakt på det. Smörgås och sallad i all enkelhet. Sen tillbaka till skrivbordet/datorn. Alltså, slår det mig plötsligt, jag lever ju faktiskt ett riktigt författarliv.