När ungen ramlade ihop på färjan borde vi kanske anat oråd. När vattnet sedan forsade in över hela aktern skulle vi kanske sett det som ett tecken. Men nej, inte då.
“Det ska inte börja regna förrän klockan fyra. Om vi är på Skansen till två så har vi ju två timmar på oss att gå omkring. Mer behöver man väl inte ens?”.
Så här i efterhand lät planen lite naiv. Speciellt som vår färjetur över till Djurgården hade tjocka, mörka moln i sällskap.

Inträdet till Skansen har verkligen höjts sen jag var här sist, tänker jag och betalat 150 spänn för att gå in.
Satan vad dyrt, säger H och P och tar lite tvekande upp plånböckerna.
Okej, vad ska vi börja med nu då, frågar jag när vi väl är inne i parken.
Mat, säger de.
Okej, säger jag. Gubbhyllan har bra grejor, ligger precis här nära entrén.

Lunchen kostar 165 kronor men vad gör man? Bra är den i alla fall.
När vi sitter där kommer jag på en grej. Är det inte sång som låter? Och vad gör alla människor med picknickkorgar här? Satan, det är ju Allsång idag. Det är därför det kostar fucking 150 spänn att gå in.

Jaja.

Vi äter av vår svindyra kyckling, sätter på oss extratröjan vi har i våra väskor eftersom det börjar bli lite kyligt av någon anledning.

Och då öppnar sig himlen och kastar ned hagel på människorna. Stora iskulor, massiva regndroppar. Folk flyr. Den lilla backen upp mot Akvariet förvandlas till en fors. Ljuset blir grått, hagelkulorna studsar mot borden på uteserveringen. En blixt lyser upp, åskan låter så kraftigt att jag skriker till.

Jaja, säger vi. Det går väl över?

Det gör det inte. I alla fall inte på två timmar. I alla fall inte på två och en halv timme.
Det rytmiska trummandet, det dova mullret och då och då blixten som uppenbarar sig från ingenstans.

Vi får ge upp, vi får se oss slagna.
Gah.
Men någonting ska vi väl se när vi är här, debatterar vi, eller ska vi se det som att vi betalat 315 spänn för ett kycklinglår med morot och potatis?
Nej, vi måste se någonting. Men vad? Det ösregnar ju och det är flera hundra meter till lemurerna. Förresten kostar det extra att gå in där.
Extra? Vi betalade ju  150 spänn i inträde!
Okej. Det finns en stor cigarr nere i Gubbhyllans källare, i tobaksmuseet. Det är världens största.
Okej, vi går ned i källaren och ser på världens största cigarr.
Vi går ned i källaren och ser på världens största cigarr. Sen åker vi hem.
När vi kliver av färjan vid Slussen och lite moloket vandrar tillbaka mot tunnelbanan gör vi misstaget. Orfeus gjorde detsamma. Han såg också tillbaka. Han kastade också en blick bakåt fast han borde vetat bättre.
Det borde vi också gjort. Vetat bättre än att blicka tillbaka och se en klar, blå himmel vila över det Djurgården vi just lämnat.

• Postad 2012-07-18
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None