Jag är lyckligt lottad över att ha flera “happy place” i mitt liv. Några rent fysiska, konkreta. Som Farmer’s market i Los Angeles och vid mitt köksbord. Jag kom hem igår morse, mamma hämtade vid flygplatsen. Hon hade röda slingor i luggen.
Idag har jag ägnat dagen åt att skriva To Do-listor, fylla på förråden och ta ned vinterjackan från vinden. Men viktigast av allt: åter igen insett att jag är oerhört glad, tillfreds och i stort sett lycklig när jag får sortera julpynt och lyssna på julmusik. Det finns en optimism i julmusik, en längtan och ett hopp. Trots att julen ytterst sällan blir lyckad eller ens vad man drömmer om (jag drömmer om att rosta kastanjer över en öppen spis, det lär inte hända i år heller). Men julmusik är hopp, oavsett religiösa undertoner eller inte.

Och jag är hoppfull. Nej, inte heller i år kommer “hela familjen vara samlad” och så vidare. Men det finns ändå saker att se fram emot. Jag fyller 40 år och har inga rynkor än. Jo, några streck vid ögonen men det har jag nog haft sedan 20-årsåldern.
Jag har ett potentiellt roligt jobb några månader framöver (skrivgrej) och det är snö ute men inte särskilt kallt. Har jag blivit galen som finner glädje i sånt här? Tror inte det, bara äldre.

Ju äldre man blir desto mindre bryr man sig verkligen. Jag sorterar julpyntet och håller i slitna men vackra figurer som hör barndomens julgran till. Den man handlade i centrum av någon farbror man såg en gång om året. Granar på rad, massor av snö. Välja en med vackra grenar man kan hänga saker på. Bära hem med Peter och mamma. Ett oändligt barrande. Kantstötta kartonger från garderoben med prydnadssaker och kulor i.

Nu bor de flesta av dem hos mig och jag tar upp dem och tänker att det ska bli fint att se dem komma till användning någon gång i framtiden igen, på någon gran. Var då, tänker jag sedan? Vaddå framtiden? Varje år tänker jag samma sak och gläds. Men jag är ju 40 nu, det finns inget att vänta på. Jag lägger kulor på en bricka och låter den stå framme. I brist på gran men med juloptimismen intakt.

• Postad 2016-11-16
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None