Jazzhands

Unga och gamla kvinnor

En sån månad nu. Artiklar här och var. Här är en om “Unga kvinnor”, som jag kommer att försvara med näbbar och klor. När jag såg Greta Gerwigs filmatisering, alltså den som hade premiär igår, på pressvisningen i Stockholm gick två män under första kvarten, tjugo minuterna. Ingenting för dem. Handlar ju om kvinnor (titeln är en give-away).
En kompis och kollega noterade samma sak på den senare pressvisningen, den närmare premiär. Men då var det fler än två män som gick.

Jag fattar inte. Ja, det förekommer kvinnor (relativt unga) i bylsiga klänningar och hätta men vad är problemet? Jag försöker inte vara spydig nu – vad är problemet?
Det är som att man inte ser skogen för alla träd – någonting filmfolk borde lärt sig göra vid det här laget. I Jane Austens böcker förekommer kvinnor i kjol och hätta, ja, men de är roliga, de är samhällskritiska, de handlar om kvinnorollen.

Ah, men det är där skon klämmer. Kvinnorollen. Hela den grejen igen. Rösträtt, inga pengar, bla bla bla synd om oss. Hur kan det vara någonting allmängiltigt och universellt? När bara hälften av mänskligheten har den kollektiva historien.
Kan det finnas ett värde i saker som “förståelse” och “kontext” möjligtvis? Att se saker som också inte handlar om en själv? Att saker bara får vara, att en film får handla om kvinnor och unga kvinnor och hur de kastar snöboll på varandra eller går på en fest och råkar bränna håret på en gammaldags superfarlig locktång?
Ungefär som filmer om män som åker bil eller motorcykel genom USA och så händer mondäna saker men det är i samtalet som själva spänningen och handlingen ligger, alltså generic roadmovie, kan få ha en roll i filmkonsten?

Till och med min kille sa “men den är väl mest för tjejer?”. Det samtalet slutade inte väl.
Då är han ändå bara en vanlig dude och inte en filmkritiker. Alltså, han kan välja att betala pengar eller inte för att se den menar jag. Han har inte film som något slags “bevakningsområde”.

Jag tycker ni ska se den. Jag tycker alla ska se den. Inte minst för att signalera till bio och filmbolag och alla led däremellan att denna typ av film är någonting vi är intresserade av. Och är man inte intresserad av den – kanske fråga sig, i all ärlighet och öppenhet bara – varför man inte är det. Svaret kanske förvånar.









Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen