Jazzhands

Att äta middag på en sylta

Generellt gillar jag syltor. Inte sunkställen, men syltor. Där servitrisen är lite för gammal, menyn likaså och inredningen taffligt och oengagerat ihopsatt. Men där stammisarna trivs för att de får stora portioner och ölgubbarna sitter i ett hörn och skrålar.
Jag var på ett ställe igår. Inte sylta, men närapå. Man försökte köra nåt slags diffust sydamerikanskt tema med inkamasker på väggen och ryggbiff på menyn. Tandpetarna stod i en inkagubbe av plast, i miniformat. Menyn var en orgie i felstavningar och särskrivningar vilket fick mig och mitt sällskap att allvarligt fundera på att starta en förening som hjälper restauranger att korrläsa menyer.
Vi skulle inte ta mycket betalt, bara en varmrätt med dryck. Mestadels skulle vi göra det av altruistiska skäl. Och för att vi får ont i ögonen av “Ost gratinerad biff med oliv röra serverad med guccamole”.
Eller, vissa får ont i ögonen, jag får ont i hjärtat. Jag tänker att det är en grej som hade kunnat förhindras så lätt, och så hade restaurangen sluppit sjunka till sylta-nivå och blivit utskrattad bakom ryggen.
Kontakta oss! Kontakta mig! Min mailadress står uppe i högra hörnet. Jag korrläser din meny mot den anspråkslösa betalningen av en måltid. Det är för allas bästa, faktiskt. Win-win.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen