Jazzhands

St. Emos Fire


Vad är grejen med alla emo-kids som plötsligt poppat upp i stan? Eller har de funnits där länge? Just idag tyckte jag mig se ovanligt många. Tycker de om kyla? De tycker i alla fall om att sitta ned på marken, tillsammans, i grupp precis som lemurer.
En gÃ¥ng hörde jag Ronny Svensson, filmmannen med guldtand, säga att han hade en “emodotter”.
Jag tyckte det var fint. Som en pappa som liksom fattat dotterns stil. “Jag har en synthdotter”, “Jag har en gothdotter”.
Men nu börjar jag undra om det där med emo är så bra egentligen. Alla tonåringar mår ju dåligt och skriver dikter om ensamhet, och kanske är det fint att det finns en slags livsstil där man inte försöker ta sig ur det hela utan tvärtom omfamnar ingen-förstår-mig-tiden?
Men alla har rätt till en riktigt jobbig tonÃ¥rstid. Jobbigt att vara deprimerad sextonÃ¥ring och alla bah “Men Gud vad du är emo”.

  • Postad 2007-12-17
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 4

Etiketter None

Facebook har räddat mig från skammen!

Försökte värva medlemmar till min Facebook-grupp (Vi som lärt oss den hÃ¥rda vägen att känslig info inte ska skickas digitalt) över glöggen igÃ¥r men det gick inte bra. “Jag har inte gjort bort mig som du har” var ursäkten.
Men hallå, man kan vara stödmedlem ju!
På gruppens hemsida kan man bikta sig och skriva om När Det Gick Fel. Det har jag gjort. Det där olyckliga sms:et som hamnade hos fel person. Det där mailet som gick till chefen. Och så vidare. Bli stödmedlem och ta del av guldgruvan. Bli medlem och låt dina inre demoner släppas fria, du kommer må så mycket bättre. Se på mig, jag borde egentligen bo under en sten och absolut inte visa mig offentligt efter diverse missöden men Facebook har räddat mig från skammen, och det är potentiella stödmedlemmar (som du) som står för den bedriften.

  • Postad 2007-12-17
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen