Jazzhands

2017

original
Nyår betyder ingenting för mig. Det är möjligt att det kan ha haft en viss betydelse när jag var liten, en dramatisk markör av något slag. Saker man bara skulle göra, måste göra. Vara vaken fast man var trött, dokumentera allt, se vissa situationer som sista chansen.
Idag är det mest en dag då jag försöker flyga under radarn och inte hamna i ett nät av “vad ska du göra på nyår?” och “men du kan ju inte sitta hemma?”.

Ett nyår fick jag ett sms som betydde någonting. Så här i efterhand var det säkert skickat i någon slags stundens vemod men ändå. Jag fick det mitt på dagen, nyårsdagen, och det stod att hur det än hade slutat mellan oss så ångrade han ingenting, jag hade för evigt och för alltid gjort ett avtryck.

Det är det enda jag kan minnas när jag kammar minnet på nyårsaftnar som inte handlat om att försöka hålla något slags sken uppe med en cola i handen bland fulla kids (ungdomen) eller att försöka att inte visa min besvikelse och sorg när saker som “kul att han sökte det där utlandsjobbet, nu kommer han flytta från landet men du ska inte med vad jag förstår?” uppdagas över en alldeles för dyr nyårsmiddag (vuxen).

Så skönt att kunna styra över det där ändå, säga tack för mig nu går jag hem och lägger mig. Öronproppar antagligen. Ring i morgon. Ja, det är 2017 då men det är också en helt vanligt dag, förutom att alla affärer är stängda. Men annars precis som vanligt. Gott nytt.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen