Jazzhands

Mitt i allt – en wienerkorv


Slökorrar manus, allt känns hyfsat mediokert. Sätter mig istället på ett plan till Wien. Kankse känns manuset mindre mediokert om man korrar det där? Får se.

Jag får ett behagligt och vackert brus utanför fönstret sommartid. Mummel som ekar dovt och skor som klappar fint mot gatan. Det är så avslappnande så att det nästan är sövande.

Jag gillar inte att se mitt ansikte nära i spegeln. Jag ser en hud som är sliten, hängig och jag känner inte igen den. Bli vän med din hud som den ser ut idag för om tio år kommer du att sakna hur den ser ut just nu. Något sånt läste jag i en amerikansk tidning. Vilken sorglig attityd. Fånga dagen, fånga skönheten. Ingenting som blir äldre än idag kan någonsin bli lika skönt igen.

I garderoben finns ingenting som passar eller känns bra. Hur kan en hel garderob, full av plagg, kännas så främmande och daterad? Det stämmer inte. Någonting stämmer inte.

Därför: Wien.
Därför stora solglasögon, telefonen på tyst signal, sandaler och målade naglar.
Därför Wien.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen