Jazzhands

Det nya livet

För alla er som undrat, hört av er, skickat oroliga meddelanden och swishat pengar: dieten går bra. Jag har inte ätit en grönsak på en vecka, ingen stekt mat och mest kokad fisk eller sushi. Jag har på eget bevåg också uteslutit havre ur dieten och…ja, här är det dags för en trumvirvel…magen har aldrig varit nöjdare. Inga smärtor, inget illamående.

Det i sin tur framkallar ju en annan slags oro: måste jag leva på kött och potatis för resten av mitt liv? Jag äter ju helst inte kött alls.
Oro nummer två: betyder detta att jag måste tänka om helt kring mitt bakande, börja tjafsa med mandelmjöl, rismjöl och allt sånt där?
Farhåga: Vad händer då med min själ?

Har iofs bakat både syltkakor och schackrutor under veckan utan att provsmaka en enda. Bakade förresten havrekakor med choklad och havssalt också när jag tänker efter. Vi hade styrelsemöte med svenska filmkritikerförbundet och mina kakor efterfrågades. Jo, på riktigt. Fick sms kvällen innan: “Hur blir det med kakorna?”. Bakade kanske femtio stycken, tog med ett par och gav resten till mamma och till Lovisa som hade hemmafest.

Så okej, traditionell bakning måste inte uteslutas menar jag. Värre är ju det där med grönsakerna. Det är fibrerna som är boven där och kanske enzymer. Jävla skit. Eller, ja alltså det är väl bra att magen mår bra…

F ö skrev jag en runa över Anthony Bourdain. Det är oerhört trist att han är borta.

  • Postad 2018-06-11
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

Idag = min dag

En diskret liten skräll i brevlådan, ett modest och enkelt kuvert hamnar på hallmattan. Så pass tunt att det  inte kan innehålla någonting annat än ett enda pappersark. Jag bryr mig inte ens om att ta upp det förrän jag är klar med diverse sysslor. Som att äta kokt potatis och kokt lax utan någonting till. Det är en ny diet jag måste följa. Jag var hos läkaren igår eftersom jag inte orkar med det här i mitt tycke oberäkneliga illamåendet längre. Det som kommit och gått i flera år men som läkarna alltid hänvisat tillbaka till en tio år gammal diagnos och sagt “där har vi ju problemet”.
Äntligen fick jag träffa en läkare som använde uttrycket “vi tar det från början” och “en ordentlig utredning”.

Så nu ska magen eller tarmen i stort sett nollställas. Jag får inte äta frukt eller grönsaker, inte stekt mat eller friterad. Jag har testat att utesluta mjölkprodukter förut, gluten också. Jag har till och med provat att utesluta svart te vilket var tråkigast av allt. Men nu ska vi kolla om det är enzymer i frukt och grönt som magen inte pallar. Så jag äter den trista dieten men jag gör det med tacksamhet. Jag känner mig tacksam över att bli tagen på allvar. Och dieten är bara i två veckor, sedan väntar återbesök och resultat av en drös prover som tagits i veckan.

Jag ser lite på Arrested Development och dricker en kopp te innan jag minns att det ligger ett vitt A5-kuvert av standardtyp på hallmattan. Ett sådant myndigheter skickar ut. Ska jag få veta att jag har kvarskatt att betala in? Suck.

Nej. Avsändaren är Sveriges författarfond. Jag tänker direkt “jaha, negativa besked förstås” och baserar det på att kuvertet är så tunt. Men det är inte alls negativa besked, tvärtom, jag har fått ett arbetsstipendium för att skriva boken om pappa som jag tänkt på flera år.
Jag hamnar i chock. Inte så mycket över pengarna (två, tre månadslöner beroende på livsstil) men över vad som känns som ett erkännande. De tror på mig. Detta sällskap med vad jag tänker mig är litterära storheter, kräset byråfolk och svårflirtade bankirer tror på mig och min bokidé. (Jag har antagligen en skev uppfattning om vilka som utgör Sveriges författarfond).
Efter det här känns prospektet att också skriva boken som en baggis. Grattis mig, som i fondens ögon alltså är författare.

  • Postad 2018-06-05
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 8

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen