Jazzhands

Summertime madness

Den här sommartröttheten som kommer av att göra ingenting. Lägger mig tidigare eftersom jag börjat vakna senare och senare. Jag gillar inte sådana oregelbundenheter, jag vill vakna samma tid varje morgon.

Ser en film om Ingmar Bergman och han påminner så mycket om någon, jag är osäker på vem. En gammal man som struttar, blixtrar med ögonen och skärper blick och stämma. Men som är svag i kroppen, har stickad väst och kofta utanpå skjortan för att hålla sig varm. Han som minns, sedan inte minns och sedan minns igen.
Jag kommer inte på vem han påminner mig om men jag vet att det är någon. Eller alla gamlingar, förr eller senare. Genier eller ej.

Jag minns den här värmen och de här skuggorna. Det är samma värme och samma skuggor från när jag var liten. Jag var trött om somrarna då med. Skuggorna var långa när jag gick upp för asfaltsbacken från badet, benen har aldrig känts så trötta och tunga. Snart hemma, snart hemma.

Jag möblerar om hemma. Köper nya kuddfodral, spikar upp saker på väggen. Tar ned en hylla och ser den lämna stora hål efter sig som jag måste spackla igen. Men jag tycker inte det gör så mycket, lägenheten lever ju.

Däremot blir jag trött. Jag måste skriva, jag har faktiskt en deadline nu. Jag har jobb, artiklar som ska hjälpa till med hyran. Och jag tänker att jag ska börja skriva efter att jag vilat. Och sedan vilat lite till.

Sommaren kommer med värme och trötthet. Ungefär samma ironi som att ungdomen är bortslösad på ungdomar. Om sommaren bara kunde komma när man var lite piggare.

  • Postad 2018-07-09
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen