Jazzhands

Den djupaste nyansen av rosa

Dags att ta tag i det här nu, tänkte jag. När jag är i Kalifornien så sportar jag, sådan är dealen och varför ändra ett vinnande koncept och jag har ju så bra dagsrytm här att det funkar utmärkt att köra ett svettigt barrepass så där innan lunch.

Valde en ny studio, lika nära som den tidigare, bara för att…ja, för att vara ärlig så för att de hade ett specialerbjudande för nya kunder. Jag bokade ett pass som hette “The Burn” och var på plats tjugo minuter innan utsatt tid i morse. Klockan var inte ens nio på morgonen.

Anade oråd när yogasalen var uppvärmd, säkert 35C. Ja, de hade kört ett bikrampass precis innan. De som var på väg ut från salen såg ut att ha kölhalats.
Jag bredde ut min yogamatta och började slöstretcha. En efter en kom välsvarvade, unga damer in i salongen. Hälften i bara leggings och sport-topp. Inte heller jättekonstigt, colleget ligger precis intill.

Sedan.

Fem minuter uppvärmning och “känna in vad kroppen behöver just nu”. Följt av femtio minuter BURN utan like. Har aldrig varit så röd i fejan, har aldrig längtat så efter en kall dusch, eller bara ett kallt glas vatten att hälla över ansiktet. Det var femtio minuter cardio, det var squats, burpees och hopp utan stopp. Det var squats med hopp.

Sedan fem minuter namaste i vanlig Kalifornienordning och sedan promenerade jag hem på skakiga ben. Det tog mig en halvtimme. Då tog jag fotot nedan, alltså en halvtimme efter att passet slutat. Kan vara en av de fulaste bilderna på mig någonsin. Men jag vill att det ska finnas vittnen här. Rödheten, utmattningen.
Gud, det var länge sedan jag kände mig så gammal.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen