Vi är summan av våra misstag, erfarenheter och drömmar.

Jag försöker inte vara poetisk.

Vi är konturerna av alla misstag vi gjort. Det är de snarare än framgångarna som bygger vår form, det skydd vi omger oss med. Det är misslyckanden som styr oss. Det är de vi vill bort ifrån, undvika, hämnas, övervinna.

Tänker jag. Och pratar med min terapeut om hur känslor fungerar. Om hur man har en uppsättning grundkänslor – ilska, glädje och vad det nu kan vara – och en uppsättning grundbehov. Och hur dessa kan kompromissas i barndomen och bli förknippade med helt andra känslor (skam? ångest? vrede?) och att följden av detta blir att man utvecklar olika former av försvar.

Man lär sig. Alltså.
Att det inte tjänar någonting till att bli arg. Till exempel.
Eller att närhet är detsamma som svaghet.
Eller nåt sånt.
Och det slutar med att man sitter där, eller här, helt förvirrad. Och saknar och längtar efter närhet samtidigt som man föraktar den sortens längtan, ser på den med förakt.

I alla fall om man är jag.

Och den man har blivit är baserat på ett helt liv av misstag, erfarenheter och drömmar.

• Postad 2015-04-14
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None