Från att ha varit en person som aldrig blir arg är jag plötsligt en person som alltid är arg. I alla fall senaste dagarna, senaste veckan.
Allt handlar om två saker:
1. PostNord
2. Folk som gör saker som pajar hela systemet
Jag väntar ett paket från USA, det väger tjugo kilo och innehåller grejer från sju års kustliv. Eller dubbelliv. Eller Kalifornienliv. Gamla kläder, gamla skor, billigt krams från antikaffärer (som egentligen inte alls är antikaffärer utan loppisar). Till värde för ingen annan än mig själv.
Det var två månader sedan det skickades, över en vecka sedan det kom till Sverige i fastnade i tullverk och posthantering. Efter många, många minuters telefonköer (“Du har plats…65 i kön…Vi tar strax emot ditt samtal”) och många samtal i stil med “Hej, jag undrar om du behöver mer information från mig som kan underlätta att jag får mitt paket?”, “Nej, vi hör av oss i så fall” skulle paketet plötsligt köras ut igår. Till mig. Wow!
Jag var givetvis hemma hela dagen. Och till ingens förvåning får jag ändå ett meddelande om att man inte kommit in i porten (jag har en porttelefon, bara att trycka på mitt efternamn dvs samma som på paketet) och att mottagaren inte gått att nå….
En stackars sommarvikarie, ung av rösten att döma, fick ta emot min samlade vrede. Speciellt när hon, efter att jag stått i telefonkö i fyrtio minuter, bad mig vänta i luren – i ytterligare tjugo minuter – för att sedan komma med beskedet “Det var ingen hemma”. (“Jo, jag var hemma”).
Och speciellt när jag skulle bokstavera en e-mejladress (vilket var konstigt eftersom jag e-mejlat med dem fram och tillbaka i en månad men hur som helst…) och sommarvikarien trodde att det jag sa “at” om var en del av min mejladress. Jag tänkte förstås inte på att man också kan säga “snabel-a” men känner inte folk, särskilt unga, till att man ibland också kan få höra “at?”
Hur som helst. Hon fick ta en del, det fick hon.
Men då hade jag också redan uppdämd vrede i mig. Från när jag var på Lidl och såg en dam helt fräckt ta en banan, äta upp den och sedan lämna butiken med ett högljutt “Jag har inte köpt något” och händerna utsträckta och “Hallå, släpp ut oss! Släpp ut oss NU” vid snabbkassorna där det behövs ett kvitto för att gå igenom spärrarna.
Numera tror jag att det är någon slags Lidl-kultur för igår såg jag en ung kille ta en liten chipspåse, äta innehållet och sedan glida förbi kassan.
Jag är också irriterad på folk som gymmar barfota.
Jag är irriterad på en dam (förlåt men här skulle jag hellre vilja använda ett nedsättande ord för äldre dam om det är okej) som väntade på hissen på bottenvåningen. Jag skulle till vinden, jag bor på första våningen. Jag tryckte på hissen, hörde sedan att någon verkade stå en våning ned, alltså bottenvåningen och vänta, och eftersom jag är en omtänksam person eller gärna vill tro det, så lät jag hissen komma ned till min våning och sedan tryckte jag ned den till BV.
Hörde en demonstrativ suck och någon börjar gå upp för trappan. Det är en vitklädd “dam” (ni vet vilket ord jag vill använda). Jag säger “Väntade du på hissen där nere?” och hon svarar “Ja, det gjorde jag” med den mest martyiga röst du kan tänka dig. ÅR av träning låg bakom den leveransen. Masterclass.
Jag sa “Jag tryckte ned hissen åt dig” och medan hon går upp för nästa trappa, till andra våningen, säger hon (igen, med högklassigt martyrskap men denna gång också med snäsighet – oklart hur hon lyckades!) “Det var ju inte så smart gjort”.
Men det som retar mig mest av allt är inte bara det faktum att jag avskyr när folk pajar systemet, när man gör saker som man kan göra bara för att andra sköter sig. Som att sno en banan. Kan alla som besöker Lidl sno en banan? Nej, det går inte. Då lägger butiken ned.
Kan alla träna barfota? Ingen aning. Men då skulle gymmet förlora minst en kund i alla fall (jag). Men troligtvis fler.
Nej, det som retar mig mest är att jag själv är ett sånt mähä. Att jag själv är så rädd för aggressivitet – inklusive min egen – att jag står frusen som ett rådjur i billyktans sken och inte får fram ett ord.
Sedan blir jag Geoge Costanza och kommer på både det ena och det andra som jag borde sagt.
Min terapeut säger att det handlar om att öva. Man blir van, man kommer över en tröskel. Man slutar hindras av någon rädsla. Det handlar om övning och vana. Och efter det släpper irritationen som lägger sig i och över bröstet som ett kloss.
Hon har säkert rätt. Men jag måste i så fall i första hand öva upp reaktionsförmågan, den som gör mig helt förstenad av ren förvåning över att det finns folk som helt enkelt inte är som jag.
Like this:
Like Loading...
Related
- Postad 2022-07-19
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 8
Etiketter None
-
En tant, 10:50 am July 21, 2022:
Du är ej ensam. Låt mig lista mina topp tre: sms mitt i natten, tränga sig i köer, kvinnor som inte kan köra bil(tyvärr alltför vanligt). Blir galen. Säger till esom jag är en käring, som sagt.
Postnord tog jag tag i för fyra år sedan och mejlade koncernchef och styrelsens ordf (avslutade med dessa ord ” Det som är allra värst med alltihop är ändå att ni raserar den äldsta formen av skriven kommunikation mellan människor i vårt land. Sekel efter sekel sedan 1636 och Axel Oxenstierna, från häst, till fots, till cykel, moppe, till Tjorven, till bil så har Posten delat ut brev och paket.” och meddelade att de borde skämmas. Fick svar direkt och paketet dagen efter.
Men man är skittrött på att leva i denna senkapitalism där precis allt ska slimmas och effektiviseras för de svarta siffrorna varje kvartal.
Hur är det med marsvinet?
-
Jazzhands, 2:39 pm July 22, 2022:
I detta avseende är målet att bli som du. Att bli en sådan som säger till alltså. Som skrivande introvert person som sitter inne med ilskan är jag bra på välformulerade snärtiga brev, men inte verbal konfrontation. Enormt synd. Och du har helt rätt i din slutkläm till Postnords högsta höns. Det är ju verkligen så att BREVKONSTEN är död. Jag är en av få överlevande men mitt tålamod tryter. Vad skrev de i svaret, undrar man?
Och tack snälla för din fråga. Tumören växer, det är en så iskall och hemsk känsla. Jag klämmer på den kanske två gånger i veckan bara för att ha koll. Än så länge är han lika glad som vanligt och han har aptit. Helt omedveten om sorgen i mitt hjärta. Tur. Jag blir glad varje gång han tigger godis, för det betyder ju att aptiten finns. Vi var tillbaka hos veterinären som beundrade hans goda humör och trevliga sätt (han är oerhört trevlig) men sa att jag nog får vara beredd på att det kommer att förvärras snart och snabbt.
Mitt humör? Upp och ned. Gråter minst en gång om dagen men för en månad sedan grät jag ännu mer och åt inte alls. Nu är gråten där men mindre och inte lika förtvivlad. För tillfället. <3
-
En tant, 11:39 am July 23, 2022:
Ledsamt att höra om marsvinet, måste verkligen vara hemskt att bara sitta bredvid och att sörja djupt innan när man vet att det också blir efter. Att ha husdjur är sorgesamt på så vis att i samma stund som man fäst sig är avskedet påbörjat.
Mejlet från Postnord var komiskt mångordigt, med långa förklaringar om hur nutidens kommunikation ser ut och yadayada. Jag är personligen förvånad över att de inte gjort en deal med uber eat och foodora för utdelning av sina brev och paket, det har andra gjort. Så Postnord lär följa efter, billigare kan det inte bli.
Sköt om dig.
-
Eva, 6:25 am August 5, 2022:
Jag är en sån som tränar barfota! (Med rena välvårdade fötter) Visste ej att det var faut-pas. Är det för att fötter är läbbiga i största allmänhet? Eller för privat?
-
Jazzhands, 7:40 pm August 5, 2022:
Så glad jag är att du hör av dig! Så kan jag fråga dig varför du tränar barfota – kanske jag kan få en förståelse och därmed dämpa mina irritationskänslor. Det vore ju skönt. Jag vill säga att jag vet att vid tunga marklyft och liknande så är det bra att genomföra det utan skor, för ben- och fotmusklernas skull. Så jag vet att det finns fördelar, menar jag.
Mitt primära motstånd mot barfota-träning är att det är ohygieniskt. Helt enkelt ofräscht. Att fötterna går på golvet som jag sedan gör armhävningar på, då ansiktet är nära golvet. Jag kan ta en matta förstås med det känns på något sätt ännu mer ohygieniskt om någon går på den. Ett argument mot att just fötter skulle sprida smuts och bakterier och fotvårtor är förstås att händer också skulle kunna räknas som ohygieniska och de vidrör ännu mer saker i gymmet än vad fötterna gör. På mitt gym uppmuntras man att ha en trasa med såpalösning på, och tvätta av redskapen man använder. Det står också på gymmets hemsida att man måste ha något på fötterna – kanske detta är en del av min irritation, att man helt enkelt inte följer regler?
Varför tränar du barfota? Är det för mer kontroll? Mer muskelträning? Skulle det kännas fel att träna i strumpor? Obs! Uppriktiga frågor!
-
Eva, 7:33 am August 8, 2022:
Framför allt för känslan av kontroll och grepp tror jag? Jag springer också i barfotaskor och gillar idén om naturliga fotrörelser. Strumpor skulle bara bli halt och osmidigt. Vi har ingen regel om skor, då hade jag följt den. Och tänker att mina fötter inte är så mycket värre än all svett som droppar från kroppar etc. Sen tränar jag mest funktionell träning i typ en crossfitbox, använder aldrig maskiner, då hade jag nog velat ha sko för stabilitet. Men ska tvätta av ett par barfotaskor och testa inne så jag inte går runt och irriterar folk utan att veta om!
-
Jazzhands, 3:54 pm August 16, 2022:
Eva, jag tackar dig för detta! Jag är nu inspirerad av att skriva om starka känslor på och kring gymmet. Har redan skrivit en krönika i GP om mina PT, och ska skriva en till gymkrönika för Amelia. Så detta är någonting jag går runt och tänker på. Varför blir jag så vansinnigt irriterad på de bara fötterna? Jag uppskattar att höra från dig eftersom du i alla fall erbjuder en förklaring – att man kanske föredrar barfotakänslan. Hörde runt bland lite folk omkring mig och just barfota verkar väcka starka känslor. Varför? Finns det något på gymmet som retar dig?
-
Nyfiken, 10:08 pm August 10, 2022:
Några nyheter om Postnordpaketet?
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments