Är jag faktiskt arg eller bara stressad? De iscensatta diskussionerna i mitt huvud, borde de bli verklighet eller är de ett uttryck för min besvikelse över att inte ha Saker Under Kontroll?
På kvällen ligger jag i min säng och slåss mot imaginära väderkvarnar i mitt huvud. Jag blir glad när jag är trött, extra glad om kroppen också är tung. Till exempel efter ett pass. Onsdagskvällarna brukar lova gott, då har jag som oftast tränat två dagar i rad och benen är lätt ömma. Då är min förhoppning att jag ska kunna sova.
Det hade jag säkert kunnat också. Om inte djuren fick för sig att bråka, skrika och leka racerbana i buren. Men mest av allt – om inte tankarna smög sig på. För när väderkvarnarna uppenbarar sig vid horisonten så måste jag tydligen springa dit med mitt svärd och slåss mot dem. Mot tankarna på att världen går åt helvete, planeten brinner upp och till och med mina närmaste rycker på axlarna. Dessa tankar måste jag tydligen bemästra – övervinna – innan jag får somna. I tanken slåss jag verbalt, skriker och sårar. Vem vinner på det? Ingen aning. Inte jag i alla fall.
Varför gör jag så här, är ju en rimlig fråga i mitt vakna tillstånd. Egentligen är svaret enkelt – för att jag räds en annalkande katastrof och för att det är omöjligt för mig att få kontroll över situationen.
Vad kan jag göra åt det? Jag kan försöka ta den kontroll jag kan. Välja vad jag äter, köper och hur jag sedan behandlar mina ägodelar.
Men det är en tröst för tigerhjärtan.
Jag lyssnar på djuren som väsnas, bråkar och gräver och tänker för första gången i mitt liv att de har tur som har så begränsade liv. De har ingen aning om att deras art kommer att dö ut. Inte att de själva kommer att göra det heller. Vilken frid.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments