Jag är så trött. Jag sover inte. Det är skillnad på trött och sömnig, jag är ständigt trött men aldrig sömnig.
Det är inte helt sant. Det kan komma dagar då jag faktiskt sover (med kemisk skjuts då) men de senaste dagarna, den senaste veckan, har inte hört dit. Tvärtom.
Min söklista i browsern vittnar om vad som pågår. “Varför är jag arg hela tiden”, “Varför är jag så irriterad” och “Varför blir jag irriterad på allt hen säger”.
Jag har för mig att jag hamnat här förut. Att jag gått runt som ett moln, irriterat mig på alla. Känt mig ensam, alienerad. En inte ovanlig erfarenhet såklart. Jag försöker bara minnas hur jag tog mig ur den.
Jag tror att jag umgicks med folk istället för att bråka med dem i mitt huvud. Jag tror jag låg på terapeutens divan och berättade om allt och alla jag var arg på.
Jag tror någonting hände på riktigt som gjorde det svårare att vara arg på det där abstrakta (men samtidigt påtagliga!) viset.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments