Jag stod inte ut längre. Jag gick till en läkare. Fick en halv sjukskrivning. Friskt vågat, hälften vunnet – bokstavligen. För en halv sjukskrivning gör ju varken till eller från.
“Din arbetsgivare måste ge dig mindre stressande arbetsuppgifter”.
“Jag är min egen arbetsgivare”
“Men välj mindre stressande arbetsuppgifter då, annars blir det samma sak om en månad när du är frisk igen”.
“Vad är det som säger att jag är frisk om en månad?”
Det gör, med andra ord, varken till eller från. Speciellt som om en eventuell sjukersättning inte verkar trolig. Och i synnerhet inte från den värdeslösa sjukförsäkring jag tecknat med min bank som, visar det sig, infaller efter 90 dagars karens men – hör på detta – inte gäller “psykiska” sjukdomar och tillstånd. Ha!
Men en sak gör den där halvtidssjukskrivningen i alla fall. Psykologiskt underlättar den för mig att tacka nej till vissa saker. Inte jobb men möten, träffar, pr-grejer och “event”. Saker som jag tackar ja till för att jag “borde”, eller för att det är “strategiskt”. Oftast för att jag känner mig manad att tacka ja, rent av skuldmedveten. Och för en introvert person ligger det mycket stress i sådana möten. (Jag vet, detta är ofta väldigt svårt att förklara. Hur kan en introvert person prata i radio eller tv? Visst, alla kan bli lite utmattade av att umgås länge eller intensivt med någon. Jag är van att bli himlad med ögonen åt. Men radio/tv är inte socialt, det är professionellt. Jag är inte med som privatperson utan som proffs. Som en arbetsuppgift. Och jag blir helt utmattad efteråt. Och ja, de flesta behöver lite lugn efter att ha varit sociala eller bland mycket folk. Utom extremt extroverta som får energi av det. Men är man rätt så jävla introvert, som undertecknad, så fungerar man inte ens om man måste umgås med folk i flera timmar en dag. Oavsett om man tycker om dem eller inte. Fester, sociala sammankomster, läger, weekends i grupp – det funkar inte för mig. Inte ens att jobba på en arbetsplats).
Så. Sammanfattningsvis. Jag hoppas att jag med denna halv(dana) sjukskrivning kan få till en liten justering, en liten paus i mötena. Jag hoppas också att sätta ny boll i rullning i någon annan karriärsriktning. Men det orkar jag inte ens tänka på just nu.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments