Det enda raka

Jag ska göra det. Jag ska fotografera min jacka och ha en omröstning. Just nu står det 70/30 i diskussionen om huruvida det är en bombarjacka eller inte.

Är detta acceptabelt?

Säger man “strul” nu för tiden? Alltså om någon man “strulat” med. Gör man det? Jag måste få veta.

Italienskan som sa rara saker, till slut

Junkets. Där den högsta koncentrationen av galningar och jobbiga människor i beanies samlas. En av de mest jobbiga någonsin var en italienska. Hon frågade Matt Groening om han tyckte om Snobben. Det är ju “också en tecknad serie”.

Jag var arg på henne hela veckan. Men sista dagen sa hon, på sin brutna engelska, att jag var “a real Scarlet Johansson, you really are, I have been watching you, you really are, you are Scarlet Johansson” och i samma sekund förlät jag henne för allt naturligtvis.

Jag är tyvärr inte lik Scarlet. Italienskan snackade skit. Men jag tänker på henne ändå.
Scarlet alltså.
I jul bär det nämligen av till Tokyo igen.
Jag tänker packa iPoden full av mina blandskivor och gå omkring, gärna vilse, under ett genomskinligt paraply och lyssna på lugna låtar om män som inte har något kvar att förlora.

Jag ska åka till Harajuku och känna mig mogen, när ungdomarna drar förbi i sina mangakostymer och sina söta skoluniformer.

Jag ska handla konstiga köksredskap.

Jag ska äta sushi högst upp i en skrapa medan jag tänker “Nu firar de jul därhemma”.

Jag ska vila.

Jag ska inte tänka på sånt jag inte bör tänka på.

Jag ska öva trolleritrick.

Jag ska bli lugn.

Italienskan som sa rara saker, till slut

Junkets. Där den högsta koncentrationen av galningar och jobbiga människor i beanies samlas. En av de mest jobbiga någonsin var en italienska. Hon frågade Matt Groening om han tyckte om Snobben. Det är ju “också en tecknad serie”.

Jag var arg på henne hela veckan. Men sista dagen sa hon, på sin brutna engelska, att jag var “a real Scarlet Johansson, you really are, I have been watching you, you really are, you are Scarlet Johansson” och i samma sekund förlät jag henne för allt naturligtvis.

Jag är tyvärr inte lik Scarlet. Italienskan snackade skit. Men jag tänker på henne ändå.
Scarlet alltså.
I jul bär det nämligen av till Tokyo igen.
Jag tänker packa iPoden full av mina blandskivor och gå omkring, gärna vilse, under ett genomskinligt paraply och lyssna på lugna låtar om män som inte har något kvar att förlora.

Jag ska åka till Harajuku och känna mig mogen, när ungdomarna drar förbi i sina mangakostymer och sina söta skoluniformer.

Jag ska handla konstiga köksredskap.

Jag ska äta sushi högst upp i en skrapa medan jag tänker “Nu firar de jul därhemma”.

Jag ska vila.

Jag ska inte tänka på sånt jag inte bör tänka på.

Jag ska öva trolleritrick.

Jag ska bli lugn.

Missuppfattningar

Det har uppkommit missuppfattningar om mig på senaste tiden. Det stör mig.

1. Min bombarjacka.
Just nu står det 50-50 mellan de två lägren. De som anser att jag har en bombarjacka och de som hävdar att det inte alls är en bombarjacka.
Finns även en liten utbrytargrupp, ledd av Fia Fjelde, som hävdar att mitt favoritplagg kan kallas en “uppdaterad variant”.
Jag vet ju mycket väl vad det är jag har på mig. Jag gick i Rågsvedsskolan. Och därmed är frågan besvarad, anser jag.

2. Serial Dating.
Men nej, det är ingenting jag sysslar med alls! I motsats till urban mytologi. Jag har ju alltid hävdat att Charlotte är den bästa i Sex and the City ju! Den enda med lite klass, banne mig. En hopplös romantiker, javisst, men också klar över vad gränsen går.

3. Mitt ursprung.
Högdalen är, som alla vet, mer än bara en fysisk plats. Det är “a state of mind”. Jag kommer inte från Högdalen men jag kommer från Högdalen, hänger du med?
Jag är uppvuxen i Hagsätra, gick i Rågsveds högstadium, gick i Farsta gymnasium och fick min första egna lägenhet i Högdalen. See? It is all connected.

4. Min våldsfobi.
Nej, jag kan faktiskt inte förklara hur jag kan se på 24 utan större problem men vägrar se The Wire.

Visdomsord jag glömt. Del ett.

“Originality consists in trying to be like everyone else – and failing”

Genetik

Är det helt fel att titta på någon och tänka “Hans gener skulle jag vilja åt. Vi borde avla barn. Det skulle bli ett genibarn, med ofantliga kunskaper från far och en liten, liten bombarjacka från mor”?

Dagen efter men samtidigt samma dag

Jag fyller år alltså. Jag är rörd till tårar. Jag är alltid rörd till tårar. Fan vad jag alltid är rörd till tårar!
Jag lyssnar på folks blandband och rörs.
Och öppnar trevliga små presenter och rörs.
Herregud, kan man gå kurser för sånt här? Om inte annat så går det åt en del mascara för mig eftersom jag grinar så mycket hela tiden. Kanske finns det något yrkesval där denna, min alldeles speciella lilla talang, skulle kunna komma till nytta?
Min mest rörande present: En trollerilåda.
Fatta.
En trollerilåda.
Killen vet vad det handlar om.
Snart är det jag som kör lite spännande mynttrick på ett partaj i din närhet. Och du som gråter av beundran.
The table is about to turn.

Hurra! Hurra! Hurra!

Idag fyller jag år! Grattis till mig. Jag är nu officiellt “thirty-something”. Jag kan omöjligen kallas “lovande” längre, om jag nu gjorde det. Men jag borde kunna kallas för “ung trots att hon är i trettioårsåldern” eller nåt sånt.
Hur som helst fyller jag år. Jag har fest. Massor av folk kommer. Det blir fantastiskt. Jag har önskat mig en biljett till Springsteen men det är ju tyvärr en ouppnåelig önskan. Men sanningen är i alla fall denna: jag har vänner. De gillar mig. De vill fira mig. Jag tycker om dem.
Det är fint att fylla år. Jag gillar det. Jag vill göra det oftare.
Och idag har jag sjungit Rio med Duran Duran på Singstar. 2008 kommer bli fantastiskt.

Saker jag borde få nåt sorts pris för

1. Skickar i genomsnitt femtio julkort varje december. Har skrivit klart ungefär hälften redan.
2. Gråter i genomsnitt på två hundra av årets trehundrasextiofem dagar.
3. Har i genomsnitt två klockor i varje rum, inklusive badrummet.
4. Är med i ungefär tio välgörenhetsorganisationer. Mitt samvete är enormt.
5. Har försökt återinföra ordet “nalle” istället för mobil i minst ett år nu.
6. Mitt skratt. Högst av alla. Förutom Kennet. Hans skratt är ännu högre.