We’re talking skinnpaj

Jamen då var man hemma igen då. Jag gjorde precis som jag brukar och spontanköpte något asdyrt och onödigt sista dagen. Det blir alltid så, det är en konstig vana alternativt psykologiskt mönster. Sista dagen i Paris fick jag panik en gång och köpte en trenchcoat på flygplatsen. På flygplatsen?! Vem handlar på flygplatsen? Kläder dessutom? Här ser ni en. Uppsträckt hand.

Nå.

Sista dagen i LA gick jag självklart omkring i Beverly Hills och velade och kände mig  vemodig. Åt allt inom räckhåll. En burrito svaldes medan ögonen tårades. En sundae avnjöts med klump i halsen. TVÅ koppar tea latte på Urth. Sheila tog med mig till en mexikansk restaurang på kvällen med fantastiskt dålig service men ljuvlig meny. Varför skulle jag inte spontanhandla en skinnjacka för tre tusen i det sammanhanget? När det dessutom var 25% rea, så jag tjänade ett lakan på affären dessutom. Tjänade.

Idag fick den smaka på Stockholm. Med luvan på huvudet och händerna i fickorna gick jag med uppåtaxlar i duggregnet och kände mig som Springsteen i Streets of Philadelphia-videon.

Välkommen hem, Hainer.

Världen håller andan eller Vi som spelar Diplomacy

Diplomacy – ett spel om världsherravälde. (Och även, möjligtvis, ett steg närmare lajv)
Foto: Patrik Engström för tidningen Plaza, hemma hos undertecknad. Numret är ute nu!