Vi fick mest måla teckningar på Kyrkans barntimme, som jag minns det. Och sjunga, tror jag. Och antagligen fick vi också läsa berättelser från Barnens bibel. Den barmhärtige samariten och de där andra mer lättbegripliga.
Jag hittar ett litet häfte som jag fyllt i på Kyrkans barntimme. Saker som “Jag heter…” och “Jag tycker om…”.
Under “Jag är bra på att…” har jag skrivit “JUVLA”. En stavning jag bestämt mig för efter flera olika försök att stava “hjula” tydligen. Spår av utsuddad blyerts tyder på det.
Under “Jag önskar att jag kunde…” har jag skrivit “gå på vatten” vilket får mig att skratta. Vilken värdelös kunskap att ha. Jämfört med, till exempel, en förmåga att flyga eller kanske kunna hundra språk eller något annat användbart. Grejen att det är skrivet under just Kyrkans barntimme är heller inte förlorat. Tanterna på kyrkan måste naturligtvis uppskattat min bibliska touch i häftet, något annat kan jag inte tänka mig. Antagligen hade vi precis lyssnat på storyn där Jesus går på vattnet och antagligen tyckte jag att det lät superhäftigt och det var antagligen därför jag skrev dit det. Men en del av mig roas naturligtvis också av tanken att jag vid fem års ålder var gudabenådad.

• Postad 2015-06-18
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None