Jag steg av bussen vid Slussen för att ta en liten promenad hem. Jag hann inte ta många steg längs Katarinavägen innan jag kände de första, mjuka regndropparna på huvudet. Bara någon minut senare bröt ett försiktigt sommarregn ut. Himlen var ljusaste, klaraste blå och mörkaste grå på en och samma gång. Samtidigt sken kvällssolen starkt med ett perfekt guldfärgat sken över fjärden. Ljuset landade på träden längs vägen som såg ut som upplysta av strålkastare med den ljusa och mörka himlen bakom.
Jag försökte ta ett kort men färgerna kom inte riktigt med. Jag svängde in på Renstiernas gata, kände att regnet var varmt, i alla fall inte kallt. Framåt Södermannagatan såg jag den vackra regnbågen som tornat upp sig över Södermalm och jag tänkte att det är allt bra fint att vara levande, att vara här och att vara jag just nu.

• Postad 2015-06-25
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None