Jazzhands

Garderobsbalans i det stora äpplet

Jag är inte längre the hardest working woman in the business. Har inte varit det på ett tag heller.
Det beror såklart på att jag inte jobbat. Därför har jag inte kunnat vara hårt arbetandes.

Men nu mjukstartar jag lite.

Det kommer dröja innan jag når upp till mitt gamla tempo med två utlandsresor/junkets i månaden i snitt. Men frågan är om jag vill tillbaka till det tempot igen. Är det så hälsosamt?
Nej, idiotfrågor från tjocka fransoser och italienskor med beanies är verkligen inte bra för mina nerver. Jag skulle kalla det direkt ohälsosamt faktiskt. Och man blir ju inte yngre. Måste tänka på vad man utsätter sig för. Man ska inte utsätta sig för idioti mer än nödvändigt.

Men nu mjukstartar jag.
Det blir en resa till NY.
I tjänsten.
Det är bra. Mer upphetsande än London och Paris. Kortare resa än Los Angeles.
New York är perfekt. Dessutom var det ett tag sedan jag var där.
Jag har redan handlat två svindyra saker på Ebay (jag vågar inte tala om vad, för jag skäms redan över min Ebay-frenesi) och kommit på att om jag shippar grejorna till hotellet så slipper jag både tull och dyrare porto. Så redan i detta nu är min resväska typ halvfull med saker jag “handlat” i USA.

Jobbresa, som sagt.

Okej, jag säger vad jag handlat då. Men lova att inte håna mig. Först handlade jag ett huvud. Ett amerikanskt huvud.
En skyltdocka, fast bara huvudet och axlarna liksom. Det är skitstort. Jag tänker mig att det kommer få en framträdande plats i min – förhoppningsvis – nya lägenhet. Hon ser ut som Jean Harlow från vad jag kan se på bilden.
Jag har länge önskat mig ett huvud. En skyltdockebyst eller vad man ska kalla det. Jag vill omringa mig av vackra saker, och i synnerhet vackra kvinnoansikten, som kan påminna mig om var ribban borde ligga.
Jag tror det här huvudet är precis vad jag behöver för att börja använda lösögonfransar. Vilket jag tycker vore bra för min karriär. Lite som Elisabeth Höglunds hår. Jag kunde bli “hon med lösögonfransarna”. Jag har ju försökt bli “hon med bombarjackan” utan framgång. Dags för nya grepp.

Sedan blev jag helt amerikansk och modebloggig och handlade ett par Marc Jacobs-skor i bara farten.
Jag vet.
Så jävla modebloggigt.
Men jag har även tänkt köpa ett par billiga Reebok Hi-top Classic för att det hela ska jämna ut sig.

Marc Jacobs + Reebok = balans i garderoben. Garderobsbalans.
Ett nytt ord? Jag tänker använda det.

Jag kommer gå back på resan. Första gången tror jag, som jag går back på en (jobb-)resa. Men det är okej för det är en mjukstart detta, och jag ser det som en slags förlängd spa-weekend fast utan spa, mer retail therapy. Det är personalvård. En konferensresa. En slags enmans-kickoff.

Det är precis de orden jag tänker använda när skatteverket ringer och ifrågasätter ett avdrag på “ett gigantiskt huvud av typen Jean Harlow“.

  • Postad 2008-05-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Garderobsbalans i det stora äpplet

Jag är inte längre the hardest working woman in the business. Har inte varit det på ett tag heller.
Det beror såklart på att jag inte jobbat. Därför har jag inte kunnat vara hårt arbetandes.

Men nu mjukstartar jag lite.

Det kommer dröja innan jag når upp till mitt gamla tempo med två utlandsresor/junkets i månaden i snitt. Men frågan är om jag vill tillbaka till det tempot igen. Är det så hälsosamt?

Men nu mjukstartar jag.
Det blir en resa till NY.
I tjänsten.
Det är bra. Mer upphetsande än London och Paris. Kortare resa än Los Angeles.
New York är perfekt. Dessutom var det ett tag sedan jag var där.
Jag har redan handlat två svindyra saker på Ebay (jag vågar inte tala om vad, för jag skäms redan över min Ebay-frenesi) och kommit på att om jag shippar grejorna till hotellet så slipper jag både tull och dyrare porto. Så redan i detta nu är min resväska typ halvfull med saker jag “handlat” i USA.

Jobbresa, som sagt.

Okej, jag säger vad jag handlat då. Men lova att inte håna mig. Först handlade jag ett huvud. Ett amerikanskt huvud.
En skyltdocka, fast bara huvudet och axlarna liksom. Det är skitstort. Jag tänker mig att det kommer få en framträdande plats i min – förhoppningsvis – nya lägenhet. Hon ser ut som Jean Harlow från vad jag kan se på bilden.
Jag har länge önskat mig ett huvud. En skyltdockebyst eller vad man ska kalla det. Jag vill omringa mig av vackra saker, och i synnerhet vackra kvinnoansikten, som kan påminna mig om var ribban borde ligga.
Jag tror det här huvudet är precis vad jag behöver för att börja använda lösögonfransar. Vilket jag tycker vore bra för min karriär. Lite som Elisabeth Höglunds hår. Jag kunde bli “hon med lösögonfransarna”. Jag har ju försökt bli “hon med bombarjackan” utan framgång. Dags för nya grepp.

Sedan blev jag helt amerikansk och modebloggig och handlade ett par Marc Jacobs-skor i bara farten.
Jag vet.
Så jävla modebloggigt.
Men jag har även tänkt köpa ett par billiga Reebok Hi-top Classic för att det hela ska jämna ut sig.

Marc Jacobs + Reebok = balans i garderoben. Garderobsbalans.
Ett nytt ord? Jag tänker använda det.

Jag kommer gå back på resan. Första gången tror jag, som jag går back på en (jobb-)resa. Men det är okej för det är en mjukstart detta, och jag ser det som en slags förlängd spa-weekend fast utan spa, mer retail therapy. Det är personalvård. En konferensresa. En slags enmans-kickoff.

Det är precis de orden jag tänker använda när skatteverket ringer och ifrågasätter ett avdrag på “ett gigantiskt huvud av typen Jean Harlow“.

  • Postad 2008-05-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen