Drömtillvaron

Hur farligt är det att drömma egentligen? Det borde finnas forskning på det. Man ska leva här och nu. Mindfulness. Men måste man inte också ha aspirationer och mål? Ja, drömmar alltså. Hur bör fördelningen däremellan se ut egentligen? Vart går gränsen mellan en härligt peppande målbild och den farligt förhöjda risken för besvikelse?

Jag och fotbollskillen har börjat odla de gemensamma drömmarna nu. Jag vet att det är skitfarligt. Ändå är det svårt att låta bli.
Skulle det inte vara fint om vi… Borde vi inte ta och… Tänk om vi kunde…
Och ja. Ja, det måste vi. Ja, det ska vi.
Och inget av det där kan man ju veta. Det är drömmar, ingenting mer. Bara drömmar. Det sköraste, det starkaste. Saker man hittar på för att förstärka ett band som egentligen inte finns.

När han föreslår att vi bilar längs kusten och besöker några av kuststäderna så kan jag ju självklart inte bromsa och säga “Ja, fast vi borde vänta med att prata om eventuella planer tills vi har setts och umgåtts i, säg tjugo timmar av effektiv tid i alla fall?”. Det går ju inte.
Och ändå vet jag att jag tar risker nu. Allt sånt här kickar ju igång känslor och erfarenheter som inte finns.

“Vi kommer att ha så kul”, tänker man. Hur vet man det? Det gör man ju inte.
“Jag gillar honom, vi passar så bra ihop”, tänker man. Detta vet jag ju heller ingenting om, vi har ju setts i typ tjugo minuter.
Allt det där är falskt. Det är projiceringar. Man börjar gilla någon baserat på de visioner och drömmar man har om personen i fråga. Det är ju riktigt superfarligt ju. Finns ingen forskning på detta?