Jazzhands

Kusten är klar

Bishop Peak from Cerro San Luis

Direktflyget från Stockholm till LA var smidigt men sedan väntade nära två timmar i säkerhetskön. Inte lika smidigt. Och stressande också eftersom jag hade ett tåg att hinna med. Hoppade därför in i en taxi och bad chaffissen att köra så snabbt han kunde med påföljden att jag blev åksjuk.
Har alltid haft lätt att bli åksjuk tyvärr och tidsomställning, LA-trafik, värme och ett vätskeunderskott gjorde inte direkt underverk.
Prio ett när jag kom till stationen var därför att köpa biljett och prio två att uppsöka vattenklosetten för att åtgärda illamåendet om man säger så. Hann med tåget med fem minuters marginal. Hann inte köpa tidning eller någonting så de 5 1/2 timmarna på tåget var rätt trista trots den mäktiga utsikten. Havet på ena sidan och på andra sidan gröna fält, bortglömda rancher och röda berg som ser ut som kulisser i en western. Vilket de säkert tjänstgjort som också.
Men till slut kom jag fram. Kvällen var ljummen, jag var lätt groggy men jag fick tillbaka allt lugn och allt hopp när vi sågs på stationen och bara kramades. Väldigt länge.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen