Jazzhands

Sommarregn

Sommarregn är ett vackert ord. Det händer snabbt, jag sitter hemma och känner mig mig slö och oduglig. Himlen brakar ihop, i alla fall låter det så, öppnar sig och häller ned regn. Det blir vått på fönsterkarmen, det droppar ned på golv och byrå. Sedan är det över.

Jag försöker skriva men kommer ingen vart.
Nej, det är inte helt sant. Jag skriver hela tiden men stryker och tar bort i samma takt. Det blir inte bra, det känns inte rätt.

Beställer högar med böcker, läser ett par stycken. Jag inbillar mig att jag ska inspireras.
Nej, det är inte helt sant. Jag har redan min historia, frågan är bara hur den ska låta. Hur den ska berättas.

Läser i mina tekniska böcker om historiebyggande och hur man konstruerar det ena och det andra. Inre och yttre handling. Skriver, blir missnöjd.
Samtidigt skriver jag ett par artiklar och recensioner utan problem. Skriver, kollar tv-serier, skriver klart och skickar. Ja, läser igenom en sista gång också förstås.

Går upp på vinden för att känna att jag gjort någonting av vikt och betydelse denna lördag. Går till gymmet i tjugo minuter av samma anledning. När jag varit där i femton tänker jag nej, jag måste få det till tjugo åtminstone, och sätter mig i en roddmaskin.

Går hem och försöker skriva igen. Nej, skriver. Men det blir inte bra, det känns inte alls rätt.

  • Postad 2018-08-05
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen