Jazzhands

Kristaller

Igår snyltade jag på andras framgångar. Var bjuden till Kristallen i egenskap av medarbetare för dubbelt nominerade På gränsen med Peter Jihde.
Det andra programmet jag jobbat med, om än långt ned i bakgrunden, var också nominerat: Svenska nyheter. Som för övrigt vann i sin kategori. Blev vansinnigt uppspelt faktiskt när Jesper och Micke (producent) gick upp på scen och hämtade sina superkonstiga, konformade priser.

Jag blev starstruck två gånger under kvällen. När jag såg Gunilla Persson i alla sin prakt (så lång, sådan hy, sådana kindben, sådan old school elegans) och när jag såg charmtrollet Smajl. Drabbades dessvärre av stora darren och vågade inte gå fram. Vad skulle jag ha sagt eller gjort? Jag kunde ju berömt Gunilla för hennes osvikliga stil och högburna huvud såklart. Men får för mig att folk mest vill vara ifred. Kanske inte hon då, när jag tänker efter. Hon har ju ändå nått kändisskapet genom att inte vilja vara ifred. Tvärtom, släppa in tittare i lyan och så vidare.

Men jag vet inte. Är det oproffsigt? Det är ju en branschfest/firmafest. Så man är väl där i egenskap av någon slags yrkesutövande person även om yrkestitlarna är både flytande och fantasifulla i vissa lägen. Men samtidigt, Hollywoodfruarna (som f ö satt på rad och verkade till synes sams) och Smajl var väl knappast där inte i egenskap av sig själva?

Jag försöker rättfärdiga sorgen jag känner idag över att inte ha en selfie med mig och Gunilla. Den hade ramats in och hamnat på väggen.

  • Postad 2019-08-31
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen