Jazzhands

Den skyddande himlen

FÃ¥ landskap är sÃ¥ ödesmättade som öknen. Eller, närmare bestämt den kaliforniska öknen. De uthÃ¥lliga färgerna, den majestätiskt kvävande (ja, jag använder alltsÃ¥ ordet ‘majestätiskt’ nu) himlen och de sandiga bergens alla skuggor och lager som alltigenom ser ut som kulisser. Jag tänker pÃ¥ Ã¥tskilliga västernfilmer. Paul Newman som gömmer sig i en skreva och spejar. Steve McQueen som flyr upp för en kulle med en band av banditer i släptÃ¥g.

Ingenting av det syns här, här finns bara tystnad. Knappt någon trafik. Knappt någon fågel. Bara de där läskigt stumma, vita väderkvarnarna.

Det är ändå inte som ökenlandskapen i södern, inte riktigt. Där har jag också varit. De är mattare, stummare. Den kaliforniska öknen är mer hemlighetsfull. Och därför så mycket, mycket vackrare.

 

  • Postad 2012-11-22
  • av
  • Kategori Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen