- Postad 2012-11-30
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: 1
Mötet
Sen, med risk för att låta tjatig, har vi det här med boken då. Den surrealistiska känslan av att sömndrucken och lagom jetlagad svänga förbi bokförlaget och se stora kartonger med Hainer-böcker i.
Ta upp en, känna att den är en bok. Ja, varken mer eller mindre. En knubbig liten sak. Hej bok!
Läste den igår innan jag gick och la mig. Stort misstag. Plötsligt inser jag just det – att det är en bok och att “folk” kanske kommer att läsa den. Yikes! Varför tänkte jag inte igenom det här ordentligt för? Fool!
Men så ringer en av mina chefer idag (precis när jag satt på ABBA på Spotify eftersom jag ska diska – bra tajming, dude) och säger att hon läst första kapitlen och “den är så jävla rolig” och “men den är mycket seriösare än jag trodde att den skulle vara” och “modig” så då blir jag kanske inte direkt lugn men i alla fall mindre utfreakad.
Hemmets lugna vrå
Nio dagar i LA flyger förbi. Alltså verkligen flyger förbi. Träffade April som jobbar med att kolla tecknade filmer hela dagarna och sen välja ut vilka av dem som ska läggas upp på hennes företags YouTube-sida.
Åkte till Santa Monica och gjorde absolut ingenting.
Gick förbi Magnolia Bakery, stannade, gick in, köpte en stor slice pistaschtårta. Njöt.
Och sen var det plötsligt dags att åka hem. En lång, obekväm, kall resa senare och här är jag. I regnet, vid frukostbordet, med lokaltidningen…(veckans kontaktannonsskörd här bredvid) och inser än en gång att LA verkligen är min favoritstad och så är det och det har jag vetat länge men alltså…ja, verkligen.
- Postad 2012-11-30
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments