Sen, med risk för att låta tjatig, har vi det här med boken då. Den surrealistiska känslan av att sömndrucken och lagom jetlagad svänga förbi bokförlaget och se stora kartonger med Hainer-böcker i.

Ta upp en, känna att den är en bok. Ja, varken mer eller mindre. En knubbig liten sak. Hej bok!

Läste den igår innan jag gick och la mig. Stort misstag. Plötsligt inser jag just det – att det är en bok och att “folk” kanske kommer att läsa den. Yikes! Varför tänkte jag inte igenom det här ordentligt för? Fool!

Men så ringer en av mina chefer idag (precis när jag satt på ABBA på Spotify eftersom jag ska diska – bra tajming, dude) och säger att hon läst första kapitlen och “den är så jävla rolig” och “men den är mycket seriösare än jag trodde att den skulle vara” och “modig” så då blir jag kanske inte direkt lugn men i alla fall mindre utfreakad.

• Postad 2012-11-30
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None