Jazzhands

Tvivel, tvivel

west
Känner mig märkligt trött men det gör väl alla om våren. Vårtröttheten, den bekanta. Hoppar in på redigt redaktionsarbete några dagar. Denna vecka och nästa. Kan vara bra för mig att få lite fasta tider, hoppas det spiller över på mitt frilansliv som för tillfället kantas av konstiga tvivel. Det är ju inte första gången det händer och säkert finns det något bra i att tvivla på sin förmåga ibland för att sedan skärpa sig och upptäcka att den fortfarande håller. Är inte där än.

Några tidiga åsneläsare hör av sig och vill prata om Jim. Det glädjer mig ju såklart även om jag också känner att jag inte vill säga för mycket om honom. Alltså, jag kan inte säga om slutet är hoppfullt eller sorgligt. Jag kan inte ta på mig att säga att Jim tycker faktiskt si eller så. Tänker att det förtar en massa saker. Eller så börjar pretentionerna gro i mig. Hoppas inte.

Etiketter None

  • Victoria, 8:30 pm April 19, 2016:

    Jag var på väg att bryta alllt o göra slut förra veckan för jag var så övertygad om att det omöjligt kan va på riktigt och att det aldrig kommer hända att han väljer mig.
    Nu gjorde jag inte det för jag fick en uppläxning av en vän och så tänkte jag att jaha, då får det väl gå åt helvete men inte fan tänker jag hjälpa honom med det liksom. Vi kan ju bättre nu och vi gör ju bättre nu. Och vi överlever, det gör vi.
    Och nä, det har inte gått åt helvete alls faktiskt.
    Kram!

  • Jazzhands, 7:30 pm April 20, 2016:

    “Att det omöjligt kan vara på riktigt” är en så jobbigt mäktig känsla när den kickar in. Speciellt om den är falsk, vilket den ju så ofta är. Bra att du gick emot den.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen